Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men en ny klass av icke-jordägare hade uppstått. Några av
dessa, som numera icke kunde få fritt ströva omkring, ty det var
straff på att ströva numera, några av dessa hade slagit sig ner
omkring länschefernas torn och gjorde kläder och skodon åt den
lata garnisonen. De fingo måttligt betalt, men åtnjöto chefens
beskydd, det vill säga: de fingo betala skatt för att de arbetade åt
lättingarne. Men människornas sinnen voro redan så förvirrade,
att de stackars skräddarne och skomakame icke genomskådade
detta bedrägeri, och genom helvetslärans införande hade fruktan
för döden blivit så stor, att man hellre levde till vad pris som
helst, under vad tryck som helst och under vilka förödmjukelser
som helst, än man ville våga på att dö. Men skomakarne och
skräddarne skulle också äta och dricka, och omkring tornet växte
ingenting.
Bönderna måste sålunda föra in mat till dem mot utbyte av
kläder, skodon och pengar. Men herrarne byggde en mur, som
hägnade ett område omkring tornet, och i muren satte de en
port, vid porten en skrivare, ty man hade redan länge haft
skrivare, vilka togo betalt av bonden för att han fick föra in och
sälja. Bönderna kunde icke förstå, varför de skulle betala för att
de hade besvär att föra in mat till stan, och ingen annan förstod
det heller, men ”det var så skrivet”.
Slutligen gingo en dag några klipska handelsmän upp till Lasse
och satte i honom att åkerbruket skulle förfalla, om bönderna
reste in till städerna och schackrade; därför åtogo de sig att köpa
upp av bönderna mot det att de betalade en viss skatt till
”bävermössan”, så kallades nu Lasse. Han gick in på förslaget, men då
vägrade bönderna sälja. Hungersnöd uppstod i staden och
bönderna ålades vid livsstraff att sälja åt köpmännen. Då satte
bönderna i ondska så högt pris på sina varor, att Lasse genast lät skriva
taxor, som satte pris på böndernas boskap och spannmål, och nu
var stadens och tjuvarnas framtid garanterad och frid och lycka
härskade under fem långa månader, varav Lasse av sina krigare
fick namnet Lasse Fähuslås, emedan han själv liksom hade
nyckeln till bondens fähus, som han öppnade och stängde efter behag.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
