Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra, eller fullt gingo upp i varandra, då var avritningen en
fullständig avritning, eller ett skönt. Allt som var avritat var
skönt; en träckande ko var oskön i sig själv, ty naturen var
oskön, men en avritad träckande ko var skön, ty hon var
genomträngd av den personliga uppfattningen av en träckande ko.
En dag fann man en ful avritmng av Anders VII utanpå
rithusets fasadvägg. Folk som gingo förbi skrattade. Ritaren
uppkallades och ålades att avrita konung Anders, men på ett skönt
sätt. Ritaren påstod, att hans avritning var skön, ty den var
genomträngd och betingad av hans personliga uppfattning av
Anders VII. Ritaren ålades vid livsstraff att genast ändra sin
personliga uppfattning av Anders VII. Som ritaren lovades
professors namn och lön, ändrade han genast sin personliga uppfattning
av Anders VII och blev därför utnämnd till hovmålare.
Anders avsomnade i sitt 8: de regeringsår och kallades av de 17
ofelbare för Avritningens beskyddare. Han efterträddes i
regementet av Per Erik I. Denne var en vildsint herre, som icke kunde
sitta stilla. Han förde krig med jägarne och slog själv ihjäl så
många han kunde. Men folket klagade över krigsskatterna och
kunde icke inse nyttan av dessa siaktningar. För att upplysa deras
mörka förstånd lät Per sammanfatta en ny lärobok att införas i
skolorna. Den kallades: Konungaboken, och innehöll beröm om
alla kungar från Lasse I till Per Erik; isynnerhet berömdes
alla överfall och plundringar på främmande riken.
Krigstågen fortforo emellertid under Per Erik, ty krigsmännen
älskade äran och isynnerhet erövrandet av andras egendom såsom
pendyler, bordsserviser och mynt. En av sällskapet De Missnöjda
skrev i anledning härav en broschyr med titel: ”Jämförelse
mellan de olika slagen av stöld, Enskild och Offentlig, eller Tjuveri
ur Statsrättslig Synpunkt jämte en tablå över De Internationella
Stölderna under de senaste Konungame av Huset Hulling.”
Broschyren blev såsom vanligt bränd jämte författaren. Per Erik dog
i anledning av dryckenskap, och (vi nödgas som historieskrivare
hålla oss till den smärtsamma sanningen) kanske även av något
otukt. Han begräts av alla krigsmän och kallades Hjältekonungen
eller Den Oförliknelige.
Med honom utslocknade ätten Hulling, som börjat med De
Store Lassame. Som man redan hunnit piska in i det uppvuxna
släktet, att konungame voro av Gudi, blev det kinkigt att nu
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
