Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oekså ett för den rena helvetesläran.
Hela detta idealsamhälle av tre hundra tusen personer påstod
sig arbeta för folkets väl. Men gick man till tullarne och torgen
om morgonen, där bönderna förde in mat åt dem, fick man se
vem som födde dem. I ersättning fingo bönderna litet pengar,
som gingo åt till skatter; vidare fingo de se på oljefärgstavlor,
höra föreläsningar, skådespel, som de aldrig hade tid att höra på,
men det var deras eget fel, ty det stod dem öppet att höra dem
när de ville, mot särskild betalning naturligtvis; vidare fingo de
lärare, som lärde dem helvetesläran och berömmelseboken, mot
särskild betalning naturligtvis, samt om söndagarne en skopa ovett
från prästen, som sade dem att de voro stora rackare och att de
skulle bli kastrerade, om de inte betalade skatterna. Allt detta,
som kallades bildningens välsignade frukter, fingo de (mot
särskild betalning) för att de förde mat till stan åt dem som skulle
svultit ihjäl, om bönderna en morgon underlåtit att komma till
torget. Och det gick i bönderna!
Men i staden funnos alltid fattiga och missnöjda, och dem
måste man slutligen ta hand om, ty de blevo farliga. För den
skull inrättade man allmänna barmhärtighetshus, som kallades
fängelser, där man anställde försök med huru litet en människa
kunde leva på. Och när man fått reda på det, hade man
upptäckt att arbetarne frossade. När arbetarne vägrade arbeta, ty
arbetet var fritt, så gjordes arbetet ofritt, och man tvang dem
med vapenmakt att arbeta.
När slutligen missnöjet och jäsningen blevo för stora, skatterna
olidliga, och all skulden kastades på regenten, uppfann denne
slutligen ett nytt regeringssystem, som efter mycket bråk blev
antaget under namn av parlamentarsystemet eller
ansvaringssyste-met. Likasom en mängd tidningsredaktörer av tryckfrihetslagen
nödgats kringgå densamma genom att sätta så kallade ansvaringar
i sitt ställe, så utvalde konungen numera ministrar, vilka åtogo
sig ansvaret för hans dumheter, och därigenom skyddades
konungen för allt åtal. Men ansvaret var icke farligare än att en
minister, som stått bocken för en kunglig dumhet, fick ta avsked
som länschef och kerubimerriddare. Dessa ansvarighetsplatser
voro därför också mycket behagliga och eftersökta.
I närmaste sammanhang med detta stod pratmakarsystemet
eller det parlamentariska styrelsesättet. En hop rikt folk samman-
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
