Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädde en gång om året och sökte genom klyftigt tal utse det
nästa offer, på vilket en ny skatt skulle vräkas. När de voro
varandra för klyftiga, kommo de om sams i godo att antingen
icke vräka skatten på varandra, eller också bytte de och
schackra-de med skattebördor.
Ett eget och i sitt slag gott exempel på detta styrelsesätt var
den parlamentiska akt, som avhandlade garverinäringen. Sex
gar-vare hade i tjugufem år gjort dåligt läder för dåligt pris. En
vacker dag börja jägarne, som ännu levde i grannskapet, taga
sig för att införa gott läder för gott pris. Folket jublade åt
nyheten, men de sex garvarne, som sutto i talkammaren eller
parlamentet, gingo in med en anhållan att få tull på jägarnes läder.
Den inhemska industrien måste skyddas, landets barn icke ätas
upp o. s. v. De fingo tull på jägarnes läder! För dessa sex garvares
skull måste folket fortfarande köpa dåligt läder för dåligt pris.
Detta sätt kallades skyddssättet, emedan därigenom det enskilda
intresset skyddades på allmän bekostnad. Ansvaringen ansåg sig
emellertid passa på att söka en länschefsplats, låtsade stor
förtrytelse och avgick; erhöll platsen samt tillika Kerubimerorden, vilken
endast brukades som belöning åt store män.
Men det sorgligaste av allt var att kretinismen småningom blev
medfödd liksom de kroppsliga svagheterna. Kretinerna, vilka
kallade sig intelligenskotteriet (av intelligere, inse) emedan de icke
insågo sin kretinism (lucus av non lucere), hade småningom så
urartat, att de förlorat medvetandet om sin hjärnuppmjukning,
och tvärtom ansågo sig vara de visaste i samhället. Som de hade
krigsmakten till sitt förfogande, råkade samhällstillståndet i det
närmaste likna ett dårhus, där patienterna gjort uppror och
inspärrat sina läkare och väktare. Detta gav anledning till de allra
befängdaste uppträden. Sålunda kunde man i talkammaren höra
på fullt allvar sådana meningar förfäktas såsom att Atlantica, så
hette nu riket, som endast ägde 50 000 krigsmän, skulle kunna
försvara sig mot Akvilonia eller vilket annat rike som helst, vilket
hade 20 gånger så många krigsmän. En annan gång förfäktades
med framgång den meningen, att samhället skulle störta ihop, om
icke folket ville betala skatt till vissa komedianter. En annan
gång skulle staten ramla, om icke folket ville ge lön och
professorsplats åt en herre, som trätt upp ett stort antal bobbor på
zinknålar.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
