Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följderna av att år ut år in se kretinismen vördad, avlönad
och eftersökt blevo småningom att många olyckliga önskade
delaktighet av kretinismen, emedan den gav ära och pengar. Och nu
skulle den spridas genom skolorna, men det gick inte fort, ty
folkets sinnen hängde ännu genom minnet vid det gamla som ägt
mycket av förnuftighet om ock det var sämre i många stycken.
Men när alltid och alltjämt de sågo huru endast det skänkte
anseende att man ägde de mäktiges meningar, måste de mot sin
vilja åtminstone uttala de godkända meningarne om också de icke
hyste dem, och då de slutligen arbetat sig upp till samma opinion
som de övre, voro dessa tankar redan gamla.
Det blev sålunda en oupphörlig hetsjakt, en evig slitning och
oro i samhället och ett aldrig tröttnande missnöje. Och när de
vanmäktige reste sig i massa mot de mäktige och berövade dem
makten, såg man strax det gamla förnya och upprepa sig, så att
de, vilka nyss varit förtryckta, efter varje resning befunno sig
vara förtryckare varom de aldrig drömt.
Det är då som alla tänkande kasta sig med raseri över frågan
om samhällets förbättring, och en mängd sekter uppstå eldade
av heligt nit och till varje pris som helst göra ett slut på
olyckorna, nöden och kivet.
En sekt, kallad mollskinns-skolan, förfäktade den meningen
att samfundet skulle få växa i ro såsom en naturlig äng, där
gräs och ogräs fingo kämpa kampen om matbitarne även med
risk att ogräset såsom det starkaste skulle rå.
En annan, kallad samfundisterna eller småfågelskolan strävade
för en allmän sammanslutning av de små, de sjuka, de svaga, de
dumma, de lata, varigenom de svagares rätt att förtrycka de
starkare skulle vinna grundlags helgd.
En tredje sekt, benämnd Boschmanerna, ansåg den enda
räddningen icke ligga i en lösning av frågorna, som voro olösliga,
utan i en generalsprängning av hela planeten Tellus, vilken
såsom skapad av intet tryggast borde återgå till sitt ursprung.
Sålunda stodo emellertid samhällets klasser emot varandra, den
ena utan att förstå den andra och styrda av kretinerna vilka ägde
krigsmakten och pengarna, och vilka därför lagstiftade och
huserade efter behag. Ibland hände det dock att en kretin
tillfrisknade och fick upp ögonen för hela det bedrägeri, på vilket
samhället var byggt av Lassarne, och för den villfarelse, i vilken de
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
