Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga oxen eller lögnens triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stackars Alexanders före detta ägare, som reds av bekymmer
för skatten, samma morgon hade fört sin ko till stadens torg för
att sälja den. Och hon stod ännu där, när festtåget kom
framböljande från en angränsande gata och förde till hennes sida
maken, från vilken hon hade varit skild till säng och säte under
så många månader. Denne, som efter sitt tvungna
gräsänkling-stånd kände otroliga krafter hos sig och nu lockades av den
särskilda lukten hos sin forna äkta hälft, lät, glömsk av de plikter
hans egenskap av gud ålade honom, sin gudaroll falla, kastade
sina vaktare till marken och rusade till sin makas möte.
Situationen blev allvarsam, och man måste om möjligt rädda
den. Olyckligt nog för prästerna var fellahns glädje över att
återfinna sin tjur alltför stor för att kunna hejda sig, och denne,
som ej längre visste till sig, började ropa:
— Ack du min stackars Alexander, vad jag har saknat dig!
Men prästerna voro färdiga med sin gensaga:
— Han hädar! Död åt helgerånaren!
Fellahn, som i ett nu mörbultades av den ursinniga hopen, togs
om hand av polisen och drogs inför rätta. Ålagd att säga
sanningen, vidhöll fellahn ståndaktigt, att oxen tillhörde honom och
att den under namnet Alexander hade tjänstgjort som
kommunaltjur i hans by.
Men det gällde ej nu att konstatera faktum; fellahn hade
bara att försvara sig mot anklagelsen:
— Har du eller har du icke hädat den heliga oxen genom att
kalla honom för Alexander?
— Visst har jag kallat honom för Alexander, eftersom. ..
— Nog! Du har kallat honom Alexander.
— Eftersom ... det är sanning.
— Man får inte säga sanningen.
— Skall man ljuga då?
— Man säger inte ljuga; man begagnar uttrycket: respektera
andras åsikter.
— Vilka andra?
— Det vet du väl... sin nästa ... alla människor.
— I så fall, vördige domare, värdes respektera min åsikt om
tjuren och lämna mig i fred!
— Men, ditt dumhuvud, de andra, det är inte du, begriper du.
— Ja, jag begriper, de andra, det är alla utom fellahn.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
