Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru prästen, som trodde på Gud, blir omvänd genom biens klyftighet och dör, i skötet av sin familj, i den sanna ateistiska tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ha mördat de stackars rosorna.
— De ha begagnat sin rätt att leva, de ha ätit sitt eget bröd,
och de ha visst inte mördat de stackars rosorna, utan de ha med
eller mot sin vilja framkallat de rike mördarnes död, och allt
detta utan kniv.
Så mumlade den olyckliga nyponbusken, som medelst ett
enda snitt av kniven fann sig ånyo försatt i sin underjordiska
källare, där han endast har att vänta på trädgårdsmästarens nästa
sjukdom eller, bättre, avskaffandet av knivens herravälde.
Skriven på franska 1885, översatt till svenska
av Eugéne Fahlstedt och utgiven i Tryckt och
Otryckt III 1891.
Huru prästen, som trodde på Gud, blir omvänd
genom biens klyftighet och dör, i skötet av sin
familj, i den sanna ateistiska tron
Det var en gång en präst, som trodde på Gud, ett förtretligt fall,
som dock ej är alldeles ovanligt i kristna kyrkan.
Så hade emellertid icke alltid varit förhållandet, ty i sin
ungdom hade han insupit riktiga begrepp om de yttersta tingen, tack
vare den uppfostran hans fromt gudsförnekande moder givit
honom. Till all olycka hade den unge mannen, inslungad i
ungdomsålderns stormar, råkat i dåligt sällskap, som snart bestal
honom på hans barnsliga tro. Så att han, hunnen till mogen ålder,
befanns vara en hängiven teist och färdig att taga prästrocken,
till sin mors djupa bedrövelse.
Strängt taget var den unge mannen icke inskränkt, långt
därifrån, och han tog aldrig sin tillflykt till heliga eller världsliga
böcker för att därur hämta bevis för Guds tillvaro; han hade
funnit det ojävaktigaste intyg på denna uti naturens
fullkomlighet, vilken uppenbarade sig framförallt i djurens instinkt. Den
unge pastorn har slagit sig på biskötsel, och alla biskötare bliva
till följd av binas dåliga inflytande teister, en allvarsam sak, vars
fördärvliga följder väckt uppmärksamhet hos anti-teisterna, vilka
gjort sitt bästa för att genom skyddstullar undertrycka bien.
— Skådom, mina barn, så brukade pastorn avsluta sina ständiga
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
