Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru prästen, som trodde på Gud, blir omvänd genom biens klyftighet och dör, i skötet av sin familj, i den sanna ateistiska tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
predikningar över Guds tillvaro, skådom till exempel bien (de
enda djur han hade studerat); vem har väl lärt dem att göra
dessa underbara honungskakor? Är det jag? Min piga? Min
gamle trädgårdsmästare Jack? Nej, tusen gånger nej! Vore det
tänkbart att, om vi skulle komma att träffa bin i himmelen (något
som jag hoppas), vore det tänkbart att dessa bin icke skulle kunna
frambringa honung? Nej, tusen gånger nej! Alldenstund, av det
enkla skälet, att Guds lagar äro eviga. Ryck bort vingarna på
dem, nyp av fotterna, slit sönder tungan på dem, de skola ändå
frambringa honung trots allt. Under alla omständigheter, i alla
klimat skola bien bibehålla sin instinkt att samla honung. Det är
orubbligen deras natur, inplantad genom Guds, den
oföränderliges, den allsmäktiges höga vilja. Amen.
En vacker dag beordras vår unge pastor till kolonierna såsom
skeppspräst, och hans bestämmelseort visar sig vara Martinique i
Västindien.
Den långa resan till tropikerna förfärade icke den käcke
prästen, men vad som gjorde honom tung om hjärtat, det var bien.
Hur skulle han, berövad sina bevis på Guds existens, komma
någon vart med de ateistiske negrerna?
Efter åtskilligt funderande fattade han ett raskt beslut och tog
med sig sina kära honungsalstrande landsmän.
Vi se honom äntligen lyckligt och väl anländ till Martinique,
där han lämnar sina flygfän i vård hos en neger, en solid ateist.
Denne, som var mycket nyfiken och mycket samvetsgrann samt
nitisk i vad han hade för händer, hittade på att taga bien ett
och ett i vingarna för att räkna dem, vilket endast tjänade till att
omvända den lättrogne negern till tron på en djävul, ja, mer än
så, på tusen djävlar.
Skeppsprästen skyndade till vid sin svarte broders hej dlösa
skrik och bjöd honom den tröstegrunden, att bina fått sin gadd
genom Guds vilja, något som väsentligt stadgade negerns svaga
tro på en elak Gud, kallad djävulen. Alla de andra svarte
kolonisterna, som gjorde åtskilliga försök att äta ”sockerflugorna”,
voro snara att med bifall hälsa den nya djävulsläran, och det var
förgäves som den gode pastorn sökte inlägga protest däremot.
Så långt hade man kommit, när hösten inbröt. Honungsskörden
inbragte endast obetydligt åt pastorn, man visste inte riktigt
varför.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
