- Project Runeberg -  Ordet i min makt. Läsebok för underklassen /
96

(1968) [MARC] Author: August Strindberg With: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru prästen, som trodde på Gud, blir omvänd genom biens klyftighet och dör, i skötet av sin familj, i den sanna ateistiska tron

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På det hela taget gav den gode pastorn insteg hos sig åt en
söt-sur känsla gent emot dessa folkförförare, som togo sig för att
göra ingenting och alltmera utbredde den förbannade tron på
djävulen.

Vintern går förbi utan regn och snö. Den gode pastorn ligger i
sin hängmatta, som är fäst vid två palmträd, och låter en
dopklädd svart syster fläkta svalka åt sig, medan han begrundar
spörsmålet om Guds tillvaro. ”En gud för de druckne”, det kan man
förstå; men för bin och negrer — det tål att tänka på. Och han
reflekterade, i det han kastade blickar fulla av sympati och
medömkan på negressen, vilken var blottad — på allt begrepp om
den förste mannens fall.

Så förgick vintern, våren och sommaren, alltunder det bien
fortsatte att fördärva negrernas arma själar. När hösten inträtt, var
pastorn icke litet nyfiken på att få veta hur bien hade burit sig
åt med vinterförråden. En vacker dag skred han till verket med
tillhjälp av Caesar, bikupvaktaren, och skulle till att skatta
kuporna.

Döm om hans förvåning, då han inte såg till ett grand honung.

Hans första misstanke föll på Caesar.

— Har du ätit upp honungen, ditt nöt? utropade han.

— Nej, massa; nigger inte äta flugträck.

— Du menar honung.

— Det som flugorna träcka, ja, massa. Kristianerna vara
kop-rofager, nigger inte.

— Det är inte gödsel, det är deras vintermat.

— Hos oss inte finnas någon vinter.

— Det är sant, du har fullkomligt rätt, men bien äro i alla
fall tvungna att samla honung, eftersom det är deras instinkt,
begriper du, Guds vilja, med ett ord.

— Gud har viljat att flugorna om vintern äta opp det de
träcka om sommaren? Inte kunna begripa det, massa!

— Men, din dumskalle, de måste i alla fall hopsamla — vad
du vill kalla det för. Om det finns en Gud i himmelen, så ske
hans vilje!

— Ja men, helige fader, flugornas vilja då?

— Å, kom inte och tala om att djuren kan ha någon vilja.

— Varför inte det då, broder? Och varför samla för vintern,
när man har sockerrör hela året om! Inte vara några dummingar,

96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:48:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stbgoimm/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free