Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturarbetets överskattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på 4 605 668 personer. Drag nu ifrån dem, som sett och läst
pjäsen, så få vi se, om det stora talet är mycket förändrat. Så
här ser det nu ut: 4 534 668. Det är bara två siffror mitt i som
ändrats. Skulle du ha sagt, att rikets folkmängd är 4 och en halv
million i runt tal, så hade ändock de som icke sett pjäsen
utgjort 4 och en halv million (och ändå 34 000 till, just dina
åhörare!) Kommer då till att dessa dina åhörare endast voro
Stockholmare (på få undantag när), så skall din blygsamhet nödgas
erkänna, att du i detta fall endast skrivit för Stockholms
teater-habituéer, vänner, recensenter och några till! Hur kan du då tro,
att du skrivit för hela landet, och hur mycket mindre för
mänskligheten? Se nu efter verkningarne av ditt förmenta grundskott!
Tidningslarmet tystnar efter åtta dagar. Märker du några spår av
din framfart i litteraturen, i lagstiftningen, i allmänna livet, i
riksförsamlingen? Inte alls! Samma fraser du hånat och fått mänskor
att skratta åt, tryckas och talas om igen; samma lögner, du fått
mänskor att vämjas vid, upprepas och gå som guldmynt och
vördas. Och skulle i bästa fall några Stockholmare ha blivit väckta,
så vad betyder det! Flertalet, folket, för vilka dina ord skulle ha
varit nya, de få aldrig höra dem. Arbetaren slutar sitt arbete
klockan åtta, tjänaren är icke ledig alls, handlanden stänger icke förr
än 9 eller 10, och de fyra millioner bönderna, våra lagstiftare
numera, de få aldrig höra talas om att din pjäs funnits. Och
så tror man, att teatern är en uppfostringsanstalt för folket! Och
tror man det icke, så inbillar man lagstiftarne det, eller inbillar
dem, att de äro obildade, om de icke tro det.
Men en sak till. Av dem, som sågo din pjäs, gingo de flesta
för att se på de spelande, några för dekorationerna, några för att
de icke vågade icke ha sett det sista teaterevenemanget. Vilka
blevo övertygade? Jo, de som trodde förut. Ingen blev omvänd!
Skulle man icke kunna tro härav, att det är omöjligt upplysa
människorna! De tro endast vad de veta; och vars och ens tro är
en frukt av hans erfarenhet och hans tankar. Det högsta vi kunna
göra är att reda någras begrepp och väcka de indifferentas egen
tankeverksamhet. De som hava sina åsikter färdiga, släppa dem
lika litet ifrån sig som sitt rödaste guld!
Men, invänder man, kan det icke vara nog att ha tänt en
gnista hos några? Jo, det får nog bli vad vi måste nöja oss med,
och därav kunna vi se huru oändligt sakta kulturarbetet går. Res
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
