Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturarbetets överskattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utanför staden ett par milar. Du är en ryktbar författare sedan
tio år i huvudstaden. Tror du, att en bonde vet ditt namn? Icke
alls! Alltså icke läst de skrifter du skrivit enkom för honom.
Vet han ditt namn, så har han det genom några smädelser han
om det samma läst i en tidning! O, vi författare, som tro att vi
skriva för folket! O, isynnerhet, vi teaterförfattare! Men vad
skulle vi göra där? Vi ha ju tidningarne, som är det enda folket
läser, och som säljas på 1 785 postkontor, under det vi endast hava
omkring 150 boklådor, och dessa i städerna.
Som de sköna konsterna anses, med stor orätt, såsom kulturens
blomma, finns intet så överskattat som dessa. Försök att
konstruera fram, hur världen skulle sett ut, om Rafael och Shakespeare
aldrig levat? Troligen skulle den katolska världen varit mera
protestantisk utan Rafaels förföriska madonnor, vilka givit den
kulten ett gott stöd! Troligen skulle icke så många ynglingar ha gått
och Hamletiserat bort sin ungdom och mandom, om de icke
förgapat sig på Hamlet; troligen skulle Drottning Elisabeth varit i
världens ögon en lågsinnad kvinna i stället för en stor
härskarinna, om icke Shakespeare skrivit Henrik VIII! Har Falstaff
framkallat några nykterhetstendenser? Troligen icke, ty det man
hjärtligt skrattar åt, det hatar man icke. Men överskattningen har
antagit ändå vidunderligare former; dels genom eftersägningen av
dem som frukta att anses obildade, dels genom bokskrivning av
sysslolösa som gjort vetenskaperi. Gå i Louvre och se Salon Carré,
där man uttryckligen tillkännager, att endast världens största
mästerverk i målarkonst äro samlade. Se då att börja med på
Philippe de Champaignes döda Kristus! Den som i denna bild
kan se mer än ett fult kadaver, den kan också se ”kejsarens
kläder”! Men den är väl målad? Den är icke det ens! Och om så
vore; så blev den ju endast ett väl målat fult kadaver. Var tog
då det sköna vägen, som ju skulle vara konstens föremål? Fråga
tyskarne! Taine och en nutidsman skulle lämna frågan om det
sköna och säga så: ”Denna tavla visar huru man målade i det
katolska reaktionära 1600-talets Frankrike på Champaignes tid, av
målare, som hade Champaignes föregåenden och utveckling!” En
utilist skulle inte alls bry sig om Champaigne utan vända ryggen
åt kadavret och säga: ”Denna avbildning har icke haft det
ringaste inflytande på Franska utvecklingen, ty den har varken gjort
Fransmännen lyckligare eller bättre! Hade målaren däremot i sin
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
