Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturarbetets överskattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon skriver 0111 Tyskland i avsikt att presentera ett nytt okänt
kulturland för sitt fädernesland. Med vilken lätthet hon
överskådar grumlet och blåser undan dammet! Goethes Faust
recenseras som en annan teaterpjäs! Jag glömmer aldrig vad detta
sårade mig först, men roade mig sedan! Vilken glädje att se en
annan människa, som icke led under smärtan att nödgas hyckla
beundran för ett djup, som endast var dunkel! Det var den
första väckelsen till att tänka på överskattning jag fick!
Och ångan! Vilka martyrer i Papin och Fulton! Och vilket
jubel sedermera! Tidevarvet kallas ju efter kokt vatten! Och nu!
Nu har John Ericsson upptäckt, att alla jordens skogar och
stenkolsgruvor skola vara uppbrända inom en icke avlägsen tid, om
ångmaskinerna få fortfara! Som han är en man med tuber i
huvudet, ser han längre än till halvmesyren elektricitet, som
fordrar metaller och syror; han ser bortom trollkonsterna och får syn
på solen igen, som skall bli och är den största kraftkällan, vilken
aldrig sinar, om icke hon verkligen skall slockna, men då behöva
vi inga maskiner mer! Varav framgår att den nytta ångmaskinen
medfört uttages av den ohjälpliga ruin den tillfogat naturens
stora hushållning.
Huru farliga hava icke de överskattningar visat sig vara, som
nästan alltid komma betydelsen av dagens stora frågor till del.
Vad väntade vi oss av 1865? Klass-skillnadens upphävande,
sociala reformer, kyrkliga sådana, demokrati med ett ord. Och vad
ha vi fått? Kapitalvärde med svindel, en ovärdig röstskala,
stillastående och reaktion. Men vi ha också fått fördelar, det är sant,
men vi ha icke fått det vi väntade, ty det få vi på andra vägar
än genom riksdagen, och det var endast det jag ville säga.
Huru har man (och jag icke minst!) icke överskattat
arbetarfrågan? Jag trodde en tid, ätt samhällets väl vilade på att rikets
omkring 60 000 biträden vid tillverkningsindustrien hade ständigt
och väl betalt arbete! Det var kortsynt, ty arbetarfrågan har en
helt annan roll! Arbetarens press nerifrån skall nämligen reglera
det osunda i industrialismen, som ju till stor del förädlar råvaror,
det vill säga förvandlar dem till i de flesta fall lyxartiklar, i
några till nödvändighetsvaror. Det är sålunda just arbetarnes nöd
som skall forma om samhället! Arbetarens missnöje är berättigat
och det skall endast verka som ett lagligt sprängämne nerifrån,
för att leda till allas väl, men icke blott till arbetarnes, som de
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
