Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förändras. Redan mellan Stehag och Hör har den bördiga slätten
upphört; boken krymper och bildar icke mer någon skog utan är
blandad med ek och björk; och efter Hörs station uppträder
mager tallskog på sandås och i ljungbackar; madängar växla med
hårdvallar; vid Tjörnarp stannar man ännu några minuter i en
härlig boklund, åker strax därpå in mellan rullstensåsar och
sterila sandbackar, där björken nu står gul mellan gröna enbuskar
och bruna alar; känner hemmet nalkas när man passerar ett brant
gråstensberg, rusar igenom ett uppländskt bondlandskap med
rågåkrar, björkhagar, röda trästugor och gärdesgårdar, tror sig se en
skymt av Norrland när en ödemo med pors och odon på ett par
minuter lista sig förbi kupéfönstret. När tåget slutligen stannar i
Hessleholm känner man sig hemma i Uppsverige, kanske ändå
längre norrut, där man sitter i ett landskap begränsat av tall- och
granåsar, med ljung på sanden mellan dåliga björkar. Likväl har
man endast rest sex mil norrut och endast stigit obetydligt. Denna
tvära övergång från söder till nord, som försiggår på en och en
halv timme, äger flera orsaker, av vilka den väsentligaste utan
tvivel är bergbottnens beskaffenhet. Det sydvästra eller egentliga
Skåne, vilket i geologiskt hänseende tillhör danska ögruppen,
vilar nämligen på de yngre sedimentära lager som bära namnen
si-lur-, jura-, krita- och stenkolsformationen, under det att i
nordöstra Skåne urberget, här gneissen, bildar underlaget. Dessa yngre
avsättningar ur vattnet, mest bestående av lösa skiffrar, kalk,
krita, sandstenar eller konglomerater, besitta nästan alla den
egenskapen att hastigt genomsläppa vattnet, behålla jordvärmen och
giva matjorden en lucker, lätt assimilerbar och drivande karaktär,
under det att graniten och gneissen äro mera ogenomträngliga
för vattnet, svårare att assimilera och bilda en kall undergrund.
I stort taget stämplas hela Sveriges natur av denna egenhet att
det vilar på urberget, som hälst är barrskogsförande och genom
sina sprickor och förkastningar, höjningar och sänkningar ger
upphov till dessa otaliga sjöar och floder, vilka man i det övriga
Europa kanske endast återfinner i Skottland och Schweitz och på
samma grunder. Men varhälst de yngre avsättningsbildningarna
träda i dagen, blir landet mera slätt och fruktbart såsom vi finna
det i våra förnämsta sädesbygder i Skåne, Väster- och
Östergötland, Kalmar län med Öland och Gottland, trakten kring
Östersund och även Uppsalaslätten, ehuru denna anses befruktad
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
