Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönheter vid stränderna av dess många insjöar, där även de
flesta herregodsen påträffas. Det är småtäckt, intagande, men
varken höjande sig till det storslagna eller sjunkande till det
intetsägande. Herrgårdslandskapen, där samlad förmögenhet
tilllåtit utsparandet av de ädlare lövträden såsom ek och lind, där
ägarens skönhetssinne utvalt det vackraste läget, skiljer sig
betydligt från bondgårdslandskapet, som lätt blir vulgärt, fattigt och
tråkigt. Den mindre förmögne fick de sämsta delarna, som de
andra ratat; och bonden, som kanske förr varit torpare, fick bryta
stenbacken, bränna hagen, torrlägga mossen. Lövträden gingo
snart åt till husbehovsvirket, och endast en liten barrskogslott fick
stå kvar till vedbranden. Det är därför man med skäl kunde säga,
att herremannens landskap innebär mera natur än bondens, då
den förra skyddat och hägnat den självsådda trädgrödan, under
det bonden nödgats ingripa i naturens hushållning och ödelägga
allt som icke medförde direkt nytta för utkomsten. Bonden tvangs
fälla den kungliga eken, som skuggade på hans begränsade åker,
och alla skymmande träd kring hans stuga måste undan, emedan
han behövde fri utsikt åt fält och uthus för att kunna ha ett öga
på sina ägodelar under bar himmel. Han byggde sitt hus av träd,
emedan gråstenen som hans mark vilade på var för hård att
bearbeta, och han målade stugan röd, emedan järnoxiden stod
honom lättast till buds och ägde fördelen att skydda trä för röta;
bjälkarna tätade han med den i skogen alltid ymniga väggmossan,
till golvet tog han den lättkluvna granens tiljor och till tak
gråbergets torvor eller tegarnas halm. Den röda bondstugan i
Upp-sverige har vuxit ur marken där den står och är jämte de
numera ökända gärdesgårdarna det mest egendomligt svenska vi äga;
rött och grönt, naturbarnets mest omtyckta enkla färger, som
gå igen i allmogevävnader och kistmålningar, skulle med mera
skäl och minst lika mycken smak kunna kallas de svenska
färgerna som blått och gult! Rött är järnets färg och grönt är skogens;
järn och träd, det är ju hela landet i två ord.
Att Stockholm ligger vid Mälarens utlopp i Östersjön angiver
redan grunderna till stockholmsnaturens dubbla karaktär av
insjö- och kustlandskap. Mälaren med sina till flera tusen räknade
öar och holmar är en företeelse som saknar sitt motstycke i
Sverige, ja i Europa, och omkring denna bassäng uppväxte svear-
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
