Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönhet, men väl lämnat torpets och backstugans pittoreska.
Ovanför Torsåker först visar älven det originella den äger eller de så
kallade nipoma. Den som sett Rhonefloden nedanför Geneve
och märkt huru floden skurit sig fram genom grågula kalkskiffrar
skall här med förvåning erfara ett så livligt intryck av
sunnan-länder då han ser Ångermanälvens strandbäddar upptravade av
gul sand, packad i tydliga lager som på avstånd erinra franska
Jura, belgiska vinkullarna vid Verviers, Rhen vid Basel, falaisen
vid Normandie. Den varma, gula sanden med sina vågräta
streckningar, undertill urgröpt, bildande bastioner, ruiner, med
dess överhängande vegetation av grästorv, videbuskar, alder och
den här tämligen oväntade sumpcypressen, eller tyska tamarisken
(Myricaria germanica), kommer turisten att glömma Norrland,
varom han först erinras av de mötande timmerflottorna och det
högnordiska Multråberget som följer upp till Sollefteå.
Sollefteå självt ligger i ett tarvligt åkerlandskap mellan
medelhöga granhöjder, men ingen resande undgår att fängslas av stället,
även om han icke kan redogöra varför. Men hur han går i och
utom den lilla orten vändes hans steg och hans öga aldrig till
de obetydliga barrskogshöjdemas mörkgrå väggar, icke till den
grunda älven med det bruna vattnet och det lilla men
anspråksfulla fallet, utan till de båda sandniporna med deras eleganta
linjer, förnäma varma sydländska färg, och av vilka den ena
numera är prydd med imiterad rhenborg, vars närvaro verkligen och
uteslutande är motiverad av nipans form och färg, själv en lyckad
återgivning av rhentraktens i Sverige obefintliga tertiärformation,
den näst yngsta och mest aristokratiska av alla grundberg och på
vilken Paris, London och Wien hava byggt sig upp.
Stöder sig den nedre Ångermanälvens stora rykte på en
naturens caprice, som modellerat en bit söder uppe i norden, så
företer däremot Indalsälven ett provstycke på verklig norrlandsnatur,
vilken för övrigt lär vara till finnandes i den mindre berömda och
otillgängligare delen av Ångermanälven ovanför Sollefteå. En
flods bredd får icke överskrida ett visst mått, ty då upphör den
att göra intryck av flod och verkar som en smal sjö. Indalsälven
uppfyller särskilt vid Ragunda alla fordringar på en flod. Man
ser ett stort rinnande vatten, som bryter sig fram genom urberget,
där det icke kan leta sig sin väg i raviner; man ser
förstörelsearbetet, kampen mellan älven och klippan, men här ute i den
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
