Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora ensligheten, utan mänskliga vittnen. Och där berghällen
vunnit på ström och fors och tillkämpat sig en plats på det torra,
där kommer den första och för svenska urberget så karaktäristiska
vegetationen som just bestämmer våra barrlandskaps skenbart
fattiga, men för målaren så läckra och mjuka toner. När böljan
börjar lämna strandhällen i ro, synas snart en mängd färgfläckar
liksom utkastade på en palett innan undermålningen skall
begynna. Det är lavarna, vilka på olika utvecklingsstadier antaga olika
färger. Den ljust askgrå liknande fina spetskragar av färg- eller
stenlaven, vilken som äldre blir olivbrun. Den pistachegröna av
samma form ofta i älvdansar är strölaven; de svarta skorporna,
stundom skålformiga, äro sved- eller tuschlavar och de ytterst
ljusa grå stora fläckarna äro vanligen ungdomsformer av
färglaven och flera andra; den äggula är vägglaven. Dessa förtrupper
till en blivande växtlighet äro förträffliga dammgömmor och
samla därför det första materialet till en kommande matjord.
Nästa region upptages av de högväxtare renlavarna, blandade
med den subtila korallaven och den med mönjeröda hattar
försedda strutlaven. Ofta hava dock de högre stående mossorna
redan bildat en underbädd, där en skreva i berget kunnat samla
jord och vatten. Och därmed är utvecklingen uppåt berget i full
gång. I mossorna, vanligen vägg-, tak- och björnmossorna, tränga
nu kråkris, lingon, mjölon och ljung, fetknoppar och
styvmors-blommor; i ljungen sticker enen fram, kanske en ensam
rönnplanta eller en björk, ett vide. Och där slutligen årgångar av barr
och löv förvandlats i mylla infinner sig barrskogen, och i dess
skydd ormbunkar och blåbärsris, pyroler, harsyra, duvkulla,
ekorr-bäret och andra skogens tämligen ofärgade blomster.
Med Ragundaälven lämna vi, kanske efter att ha gjort
bekantskap med Norrlands, hälst älvdalarnas, mest originella bärfrukt
åkerbäret och stiga från urberget och låglandet upp mot fjällen
för att stanna vid denna resans mål, det första tillgängliga fjället
— Åreskutan. Sveriges fysiska geografi sådan den studeras i
skolorna kan ännu sägas sväva i luften, då den ej är byggd på
hälleberget — geologien; — och det är därför mycket vanligt att möta
den föreställningen det den skandinaviska fjällryggen, och de
svenska fjällen särskilt, består av det uppstigande urberget, vilket
här nående betydligare höjd skulle likasom utgöra ryggraden från
vilken de lågländska bergskedjorna utlöpa som revben. Så är dock
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
