- Project Runeberg -  Ordet i min makt. Läsebok för underklassen /
165

(1968) [MARC] Author: August Strindberg With: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från mycket sydligare länder.

Emellertid, en augustimorgon i slutet av månaden, börja vi
vandringen upp för fjället under ett halvklart väder som
framkallar storartade ljuseffekter. Än lyser solen nere i granskogen,
under det att det regnar i björkarna, än ligger halva fjället klart
under det molnens skuggor röra sig på de gröna väggarna.

Vägen stiger mellan havreåkrar upp genom byn; en bäck följer
ett stycke på väg och har blottat de understa fossilförande
skiffrarna, vilka innesluta en del koraller och sjöliljor av samma slag
som de gottländska kalkstenarnas. Ovanför byn ligger en
hag-mark, där den höstliga slåtterblomman blomstrar sida om sida
med den vårliga korskålen (Ficaria), vilken tyckes ha blivit
veck-vill, så vida han icke betades på våren och därför uppskjutit sin
blomning till hösten. Genom granskogen stiger vägen upp till
första avsatsen, där i en grönskande äng de vanligaste
fjällväxterna möta: blå gentianan och stormhatten, praktfulla
blomster dem man skulle tro vara förirrade ur en trädgård.

Bäcken korsar å nyo ens väg, men denna gång äro skiffrarna
sterila, mest bestående av sammanbakade kvarts- eller
glimmer-korn.

Vid 770 meter över havet upphör granskogen och björken
vidtager ensam intill 825 meter, ehuru ännu åtföljd av en och annan
gran, som dock för köldens skull klätt sig i halsdukar av ulliga
skägglaven. Den redan förut urartade björken börjar krympa till
ett knähögt ris, som småningom trycker sig mot marken, knappt
vågande titta upp över ljungen, och bärande små men tjocka löv,
liknande dem som fettisdagsriset plägar utveckla när det fått stå
i vatten inne i rummet. Detta är dvärgbjörken.

Enen, vilken begagnar samma taktik, utbreder sig som en
lum-mermatta, men de otaliga videarterna med deras värmande
bomull hålla sig ännu tämligen raka fastän de äro små. Och mellan
dem råka vi fjällformen av Saxifraga, vår stenbräcka eller
mandelblomman, som här förlorar form och färg, blivit en liten
eu-phorbialiknande ört, vilken icke haft tillgång till annan färg än
bladens gröna för att kolorera sina blomdelar.

Vi göra halt här vid fanerogamernas växtgräns. Värmen som
varit välgörande nere vid bergets rot, har under vägen givit sig,
och temperaturen har sjunkit omkring sex grader. Det är därför
man med en viss saknad ser ner på det soliga landskapet under

165

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:48:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stbgoimm/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free