Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Akademien och Nobelpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gamla pianot och dess långa historia hade hos henne väckt
minnen ur djupet, från första matsalen de redde in, från första
barnet, som lärde spela, från långa kvällarnes ledsnad, som
endast kunde förjagas med de stormande tonmassorna, vilka fick
hela våningen att skaka slöheten av sig, och som stämde om
lynnen och satte ny glans på själva möblerna... Men den historien
hör inte hit.
När hösten var inne och första stormen gick, då kom
strömmingen i tusental och sam igenom spelkistan. Det var en
avskeds-musik kan man tro; fisksvalor och måsar samlades för att höra.
Och den natten reste spelkistan till sjös; och så var det slut med
hela härligheten.
Sagor 1903
Svenska akademien och Nobelpriset
i
Då undertecknarne av Tolstoy-adressen nyligen höjde sin protest
mot den orättvisa, som Svenska akademien begått, när den
tilldelat Nobelpriset åt en ovärdig, behagade akademien tillskriva
denna åtgärd enkel avundsjuka. Nu brukar ju en orättvisa hos
rättänkande människor väcka harm och förtrytelse; att en
orättvisa väcker avund är ju nonsens. Den ovärdige hedras ofta här i
landet med utmärkelser, och Svenska akademien har nyss genom
sitt sista inval visat sin oerhörda förmåga att leta upp oförtjänta;
men att ett helt folk med tillfredsställelse hälsar en ohederlig
handling, det är bestämt något bakvänt. Att Sully Prudhomme,
som knappast är diktare, fastän han skriver vers, hedrades med
Nobelpriset, skulle bero av att han tillhör Franska akademien
och att vår akademi ville ur sin glömska träda fram och hedra
vårt land och sig själv.
Nu är det tyvärr lika illa ställt med Franska akademien som
med vår, ty Franska akademien har från och med Balzac, den
störste, saknat sina stora diktare och utgjort en halvlitterär klubb.
Tidevarvets förnämsta namn i franska litteraturen åtföljdes icke
av titeln akademiker. Bröderna Goncourt, som öppna ett nytt ti-
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
