Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Akademien och Nobelpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till förmån för Mommsen var en olaglighet, ty historia är
vetenskap och icke vitterhet.
En mansålder av orättvisor i sina prisbelöningar har akademien
på sitt samvete. Till dessa har den nu lagt olagligheter, då den
tummat och förtolkat sina statuter, och då den nyss våldfört sig
på död mans sista vilja, ty Alfred Nobels testamente är icke
respekterat.
Denna institution har givit den uppväxande ungdomen ett
dåligt exempel, då den visat att olagligheter och orättvisor åtnjuta
ett högsta beskydd, och den har ådragit sig ansvar genom att öva
mannamån och väld; men genom fortsatta prisutdelningar i
samma riktning som de förra Nobelska, skall den ådraga vårt land
vanära. Alfred Nobels tanke var vacker, då han ville ge vårt
obemärkta fädernesland en hegemoni inom litteratur; men han
kände varken litteratur eller akademi. Samtidens litteratur är
romanen och dramat; men ibland akademiens fyra vittra bisittare finns
icke en romanförfattare, icke en dramatiker. Aderton illitterata
rådmän, och icke en kompetent domare! Det är icke domstol!
Det är ingenting!
Svenska Dagbladet 18—9—1903.
III • SVAR PÅ INVÄNDNINGAR
När Gustav III 20 mars 1786 stiftade Svenska akademien,
stiftade han på samma dag vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien. Området för denna senares verksamhet blev genom
konungens egna statuter begränsat till historia och arkeologi, medan på
Svenska akademien överfördes den egentliga skaldekonstens vård.
Det är dock klara ord! Men varför sitta nu för tiden
historikerna i Svenska akademien? Så länge historieskrivningen var
äreminne, kunde man kanske finna ett sken av berättigande att
räkna den till litteraturen, liksom man räknar Shakespeares historiska
dramer till litteratur; men sedan historien blivit vetenskap,
måste man kalla historikernas inträngande i Svenska akademien för
ett övergrepp eller olagligt tilltag.
Från en sida har invänts, att historieskrivning är konst. Gott!
Men då skulle våra historieskrivare söka komma in i
konstakademien, där de väl skulle mottagas med öppna armar av — greve
Rosen. Och professor Mommsen hade bort få den Kungliga me-
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
