Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historieskrivningens omöjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man vet icke om Engelbrekt var från Sachsiska Erzgebirge eller
Sala eller Dalarne, eller från Danmark eller Norge, eller om han
var i släkt med kurfursten av Köln, Engelbert I (f. 1185). Denne
sistnämnde hade ett liknande öde med vår Engelbrekt. Han
förföljde nämligen rovadeln. Blev riksföreståndare medan kejsaren
var i Rom. Slutligen blev han ihjälslagen av en fogde, von
Isen-burg, i en hålväg och ligger begraven i Kölnerdomen, där hans
vapen borde undersökas, om det liknar Engelbrekts (Ficker:
Engelbert von Köln, 1853). Men det vill man inte!
Man vet icke när Engelbrekt var född, icke heller vart hans
hustru och barn togo vägen. Man vet icke om Sturarne de
folkkäre, voro danskar, men man tror det. Och att de två första
Sturarne icke voro släkt föreföll oss otympligt, men man är icke
angelägen påpeka att Svante och hans son Sten Sture d. y.
härstammade från Engelbrekts mördare.
Om Olaus Petris brottsmålsprocess rörande delaktighet i
mordanslaget mot Gustav I vet man icke mycket, ty Carl IX lät ur
Tegels historia borttaga berättelsen härom, emedan den var
obehaglig för Gustav I. I riksarkivet finnes processen dock kvar i
handskrift. Olaus Petri synes att döma av hans krönika, ha blivit
ångerköpt på reformationen, ty han skildrar de katolska
biskoparna mera sympatiskt än Gustav Vasa önskade, och konungen
förebrår Olof att han ägt på slutet ett ”papistiskt consciens”.
Därför, och även emedan Olof framställt de äldsta Vasarne såsom
danskvänner ville Gustav I konfiskera och bränna Olofs svenska
krönika, som dock gått i tryck till eftervärlden och befunnits
god.
Man vet icke om Hemming Gad var en förrädare eller icke.
Man vet icke när Gustav Vasa var född. Det finns fyra eller
sex år att välja på! Om daljunkaren var Kristina Gyllenstjernas
son vet man icke heller.
Om Erik XIV blev mördad vet man icke. Icke heller om Karin
var oförvitlig; att hon var ett elakt stycke framgår av brev (se
Ahlqvist). Sedan vet man icke mycket i svenska historien. Ty
konungame höllo rikshistoriegrafer, och de dikterade själva till
protokollet, censurerade, sekvestrerade och brände obehagliga
handlingar; svenska konungame gjorde som Assyriens och
Baby-loniens: De förgudade sig! Då frågar man sig: Vad tjänar då till
att skriva historia, och att läsa den?
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
