Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historieskrivningens omöjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urkunderna äro gallrade och förfalskade.
Fryxell försökte rekonstruera svenska historien med forskningar
i utländska arkiv, där ambassadörernas berättelser från hovet i
Stockholm lågo förvarade. Något fann han, men vi kunna icke
döma om trovärdigheten, då ju utländningarna så illa förstodo
vårt språk. Men att Carl XII var galen, och Kristina en–––––––-
det är nog säkert. Att Gustav II Adolf tog 400 000 riksdaler om
året av Kardinal Richeliu som bekrigade sina protestanter, det
är fullt bevisat och känt. (Bärwalde 1631.)
Från och med Gustav III tror man sig veta allt, ty man äger
memoarer i oändlighet. Men de motsäga varandra, och man
väljer efter intresse och passioner, antingen man vill ha honom till
en gud eller djävul. Misshagar till exempel den enas memoarer,
så säger motståndaren: det var kungens fiende, (och alla fiender
äro ju lögnare); misshagar den andres, så säger motståndaren:
det var hans vän (och alla vänner äro lögnare).
Huru svenska historien hanteras av överklassen kan man
tydligast varsna när man kommer till den rysliga Kristina ...
Att man icke i läroboken införer regenternas amuretter, det är
ju riktigt; att man människors svagheter överskyler, det är
passande. Men att man förvandlar fel till förtjänster, eller raderar
laster, och interpolerar med saknade dygder, det är absolut
ohederligt, nästan skurkaktigt, i synnerhet om man vill påtvinga
andra sina lögnhistorier.
Till Uppsala bibliotek inköptes år 1814 av kronprinsen Karl
Johan de berömda Nordinska samlingarna, ”den rikaste källan
för forskare i svenska historien” (jämte Palmsköldska). Biskopen
Karl Gustav Nordin var en mycket lärd, mycket samvetsgrann,
och så betrodd man, att han i Svenska Akademien alltifrån dess
stiftelse 1786 intill 1811 fick författa de minnesteckningar—över—
berömda—män, som årligen upplästes på högtidsdagen. Denne
högtbetrodde forskare hade i sina samlingar införlivat Anecdota
Benzeliana. Anecdota betydde den tiden icke anekdoter eller
slipprigt lustiga historier, utan helt enkelt ”outgivna handskrifter”.
Anecdota Benzeliana äro samlingar gjorda av ärkebiskop Erik
Benzelius den yngre, en av Sveriges lärdaste och mest aktade
ärkebiskopar. Han var en tid bibliotekarie vid Uppsala
universitetsbibliotek, och stiftade även Vetenskapssocieteten i Uppsala.
Nåväl, då en Nordin granskat samvetsgrant, och Benzelius väl
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
