Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överklass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Överklass
Det har givits tider, då jag trott att människorna i samhället
varit ordnade efter egentliga vikten, så att vid fällningen det
grövsta som tyngst satt sig på botten och kommit underst liksom det
grovkorniga urberget, och det lättare finare sedimentet lagt sig
ovanpå. Själv medelklass av börd, men deklasserad genom
ställning, har jag vid första beröringen med de övre funnit ett visst
behag i deras seder, bildning, skönhet i levernet och
omgivningen. Men vid närmare bekantskap fann jag att det bara var
fernissa, som satt mycket löst. Och vid fientlig kontakt kände jag
dem som ett frimureri, en camorra, ett band, vilka accepterat
samhällsfördraget med alla dess ruskiga kompromisser, tysta
förbehåll, hemliga överenskommelser. De hade makten och lagarne,
domstolarne och fängelserna, för att icke säga armén till sitt
förfogande. De ägde statskassorna, utmärkelserna, sociala
anseendet i sina händer. När de bröto lagar eller begingo brott, så
hotade de med fängelset, om någon vågade glunka om brottet. Hela
samhället teg, och gick i en skräck för att bli upptäckt, såsom
medveten om handlingen. Den som misstänktes vara kunnig om
saken, bevakades som en farlig person. Den felaktige däremot
rentvåddes, upprättades och firades. När jag upplevde detta,
trodde jag mig vara i en ankarsmedja, där gott kamratskap
fordrar orubblig trohet, sammanhållning och tystlåtenhet, och där
förräderi straffas med döden.
Jag har tillfälligtvis idkat vänskap med en överklass. Det gick
mycket bra en tid, udda fick vara jämnt, i religion, konst,
litteratur, vetenskap, ekonomi; men så fort det rördes vid det övre, så
började ögonen gnistra, en järnridå föll, emellan oss, vi kände vi
voro fiender, och som sådana skildes vi. Vad skilde två människor
som råkats i olyckans dagar, och vilka voro medmänniskor av
samma bildning och tycken? Jag kan icke säga’t, ty det är så
hemlighetsfullt.
Är överklassen de laglydiga, de goda medborgarne, som äro all
mänsklig ordning undergivne för Herrans skull? Nej, dessa äro
annorlunda beskaffade. Är det uppfostran? Nej, ty jag fick en
adelig uppfostran av en konservativ borgarefar. Är det blodet?
Vad är blodet? Han, överklassen, min vän, var son av ett
fosterbarn av okända föräldrar, men fosterbarnet adlades som uppväxt
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
