Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dålig smak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan han var en stor godsägare, och min väns mor hade varit
kokerska!
Jag vet inte vad det var, men jag kände mig som en fånge,
den där fick umgås med gevaldigern, och dricka ett glas med
honom. Men när kvällen kom, och flaskan blev tom, var det slut
med vänskapen. Gevaldigern blev åter ämbetsmannen, tog fram
nycklarne och låste in mig!
Man har kallat överklassen beati possidentes, de besutna, de
fria, patricierna, de bättre lottade, bättre folk, gentlemän, och
de ha funnits i alla tider! Men de finnas vid närmare granskning
i alla samhällsklasser och med latitudskillnad bara. Mästaren
över gesällen, bonden över drängen eller torparen, gesällen över
lärpojken. Men det är bara latituder. De kallas också
samhälls-bevararne, högern, de konservativa. Under fästningens skyddande
kanoner samla sig småbåtar, fiskare, men även smugglare och löst
folk. Schakaler följa lejonet, och småfåglar bygga gärna i örnens
träd.
De övre kanske äro svaga, som söka skydd, behöva skydd,
deras enda sätt att ernå en skenbar känsla av lite makt. För klena
att gå, krypa de; och av fruktan för dem därnere hylla de sig till
de övre. Därom vore intet att säga, såvida allt gick rätt till,
laglydigt, juste, samvetsgrant, men det gör det icke ... Jag
glömmer aldrig de skräckens dagar då en av rikets herrar begått ett
felsteg. ”De” försökte läsa i mitt ansikte om jag visste något.
Om jag vetat något, så hade jag fängelset. När den mannen dör,
ringes det i Riddarholmskyrkan, kransarne räknas, och ve den
vilkens namn saknas.
Jag trodde den gången, att världsfursten satt överst och denna
världens barn, hans trogna, jämte honom däruppe.
Kanske det är så?
En Ny Blå Bok 1908
Dålig smak
Jag brukade gå förbi en elektrisk armaturbutik om morgnarna, och
förvånades efter två års observation, att hur än lagret förnyades,
det ändå alltid bara fanns fula artiklar i fönstret. Men när jag i
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
