Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ö. K. rustar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klagar man, så får man varning eller straff, i stället för rättvisa.
Till kriget är kasärnen verkligen en värdig förskola, ty kriget
är den ruskigaste och smutsigaste av alla hanteringar; det skall
vara så smutsigt att man efteråt skäms att röja hemligheten,
som dock är tämligen känd. Även hjälten, härföraren lär icke
undgå naturens obevekliga lag, när elden öppnas, ty kroppens
muskler lyda icke den mest energiska och modiga själ. Därför
har också slutligen en del mänskliga människor börjat vakna och
reflektera på det opassande i att stater och nationer stämma
möte för att slåss. Och de resonera så här! Om två individer råka
ihop sig och slåss, så 1) anses detta ”busigt”, 2) kommer
polisen. Hyfsade människor söka göra upp saken i godo eller gå till
domstol. Om två kommuner icke kunna förlikas, så går icke
kommunalstämman ut med påkar och gärdsgårdsstörar, utan saken
hänvisas till landshövdingeämbetet eller annan vederbörlig
domstol.
Men när nationer retas ihop, av provokatörer, spioner eller
agenter, då glömmer man sig vara bildad människa, och busen
är genast framme!
Vid tanken på detta enkla sakförhållande beslöt man sig för
att även hänskjuta internationella tvister till en domstol. Men det
behagade icke militären; ty militär önskar alltid krig. Då tiga
lagarna, äganderätten, den heliga, upphör att vara till; man
bara rekvirerar (utan att betala!); landets banker plundras;
offi-cersväxlarna inlösas icke; skatten blir obetald; man intränger och
slår sig ned i landsmännens bostäder, och rekvirerar det bästa,
som husets döttrar få bära fram. Då är varje soldat anarkist.
Denna ”inre fiende” som militären i fredstid utgör, är så
farlig och förödande, att krig aldrig kunna upphöra förrän härarna
minskas i fredstid. Tsaren var den första monark, som, efter
Bis-marcks död, räckte handen till fred; men när handen icke
mottogs, så drog han den tillbaka; icke kunde han ensam börja
sträcka vapen. Men fredspalatset i Haag står där likafullt och
väntar bli begagnat.
Vi ha även hört fridsröster i vår riksdag. Jonas Jonasson i
Gullaboås (1869) frambar den första fredsmotionen, Adelsköld,
Arnoldsson, Waldenström senare, Adolf (!) Hedin en ännu senare,
och nu senast Palmstierna och Lindhagen.
När man nu har stöd i en mäktig opinion, så borde ju män
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
