Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ackaparörer eller plantageägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
premier för tillverkningen av vitbetsocker. Därmed uppstod ju
l:o ett oberoende av Amerika, och 2:o en nationalekonomisk
vinst, då transporten av sockerlaster från det avlägsna Amerika
inställdes, och därmed oerhörda massor arbete: skeppning,
lastning, lossning inbesparades. Jag vet att ekonomer icke gilla denna
kalkyl, ty de förblanda efter politiska synpunkter privat vinst
och nationalekonomisk.
Men nu hade Frankrike kommit ur beroende av Amerika, hade
fria händer, och behövde icke krusa när de skulle förhandla om
statssaker. Det var en stor vinst.
När slutligen vårt land började odla socker, så fingo odlarne
inga premier, utan man lade tvärtom skatt på tillverkningen.
Men det var icke som på brännvinet för att hindra konsumtionen,
utan för att få inkomster åt staten. Priset steg, och snart var det
importerade sockret lika billigt, men bättre, ty rörsocker är bättre
än betsocker. Under sken av att uppmuntra den inhemska
näringen sätter man införseltull på rörsocker och nu lönar betan sig
utmärkt. Men tillverkningsskatt var ingen uppmuntran utan ett
prohibitiv. Det är inbördes kriget i Schackerstaten! och det
utkämpas inom Riksdan och Regeringen. Sädesodlame svarade
med spannmålstullar, påstår man. Men nu inträder ett
modernistiskt moment i Schackerstaten. Man odlade ju betor, icke av
någon fosterländsk ivran att gagna landet, utan för att förtjäna
pengar; det är ju mänskligt. Odlarne vilja sedan bli rika och
sammansluta sig, ackaparera alla betfält, bestämma tillgången,
diktera arbetslönen till minimum, och nu äro alla rikets
innebyggare i egenskap av sockerkonsumenter skattskyldiga under
bet-odlarne. Priset är nu uppe till det dubbla mot Danmarks, och
med lagstiftningen på sin sida (Åkarp-) framalstrar ackaparören
eller plantageägaren ett sockerproletariat. När så betnegrerna
begära högre lön, och nedlägga arbetet, så uppträder först
Studentbohémen på Hajarnes sida, Husarerna hugga ut, och det
rika Skåne är översvämmat av fattiga, som kommuner och
fängelser få försörja.
De Patriotiska Plantageägarne inkalla då främlingar i landet
och öka anslaget till Husarer. Alla Plantageägare äro nämligen
vänner av Försvaret (mot de Försvarslösa!), hålla Kanonbasarer,
köpa Greveslott och bygga kasärner.
Då vill man ju fråga: Är detta tillåtet? Är det fosterländskt,
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
