Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterord av Jan Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tio år efter hans död. Texterna har inte förlorat i effektivitet ty
det samhälle de beskriver och i beskrivandet bekämpar har icke
i grund förändrats. Därmed har texterna blivit allt starkare,
hå-net allt beskare, orden allt farligare.
Ty om det som etablissementets auktoriteter i dag säger inte
bara en lögn, utan därtill gammal och nattstånden lögn från
far-farsfarfarsfars dagar då blir de avslöjande orden dubbelt effektiva.
Men att erövra de döda, att läsa deras texter, att lära sig
begagna dem effektivt innebär inte att man som etablissementets
dörrvakter söker omvandla de döda. Jag är inte mormon. Jag
döper inte förfäderna till den allena saliggörande tron.
Strindberg var aldrig socialist i den mening en marxist lägger
i ordet. Hans socialism var förmarxistisk; Rousseau,
Tjernysjev-skij, Quiding (Nils Nilsson arbetskarl) och Leo Tolstoy — inte
Marx som han läst men inte uppskattat. Man bör tro honom på
hans ord:
”Sedan jag nedskrivit min första uppsats Om det allmänna
missnöjet har Nils Nilsson arbetskarls skrifter råkat i mina
händer för första gången. Stor blev min överraskning att i ett
svenskt arbete, mest skrivet för tio år sen, återfinna mina tankar
om samhället, men utredda på ett överlägset sätt. Jag skyndar
sålunda, med tidningsmannens rätt, att låna de tankar jag av
honom behöver och hembär författaren därför min djupa
tacksamhet, erkännande min stora förbindelse till honom i många
fall men icke rörande hans idealstat, som ännu är mig
motbjudande, emedan den dödar — andens frihet.”
Fotnot, Likt och Olikt 1884
Men i 1910 års upplaga av Likt och Olikt har Strindberg ändrat
fotnoten om Quiding-Nils Nilsson arbetskarl. Han stryker då
följande ord:
”men icke rörande hans idealstat som ännu är mig
motbjudande, emedan den dödar — andens frihet.”
Och i Aftontidningen 19—12—1910 definierar han sitt
ställningstagande:
”Ty mina radikala (grundliga) utredningar om stat och
samhälle äro lika avancerade som Nils Quidings (arbetskarls) och
litet mer än Leo Tolstojs; kunna därför icke begagnas av något
politiskt parti, allraminst högerns. (Landets Förstörare,
Ackapa-rörer, Faraondyrkare m. m.)”
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
