Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
högtidsdagarna, som återfinnes på baksidan af folio i och 2. Den
har uppgjorts mellan åren 855 och 873.
Lika säkert kan man se, för hvilken kyrka sakramentariet
blifvit skrifvet och måladt. Bland de helgon, som uppräknas och
åkallas, är Sande Amande på trenne ställen skrifvet med stora bok-
stäfver. Till den helige Amandus, belgernas apostel, hänföra sig
äfven helgonfester, åt hvilka ritualet ägnar särskild uppmärksamhet,
nämligen den 6 februari, hans dödsdag (år 684), den 26 oktober,
då en efter helgonet uppkallad kyrka invigdes sexton år efter hans
död och mottog helgonets reliker. Två ytterligare minnesdagar,
den 20 september och den 23 oktober, firades särskildt i klostret
S:t Amand, enär helgonets kista den 30 september 809 framgräfdes
och den 23 oktober samma år ställdes på en upphöjning till de till-
bedjande skarornas bekvämlighet. Delisle har funnit ännu ett bevis,
för att handskriften tillverkats för klostret S:t Amand.
Det ägde två kyrkor, en ägnad åt Petrus, den andra åt Andreas.
En bönesamling, som afslutar sakramentariet, nämner Sankt An-
dreas’ basilika och Sankt Petrus’ kyrka bland de platser, på hvilka
särskilda böner skulle läsas.
Hur denna för klostret S:t Amand förfärdigade handbok kom-
mit till domkyrkan i Sens, veta vi ej. Men det lider intet tvifvel,
att den funnits och användts där under noo-talet. På sakramen*
tariets sista, 237:de, blad läsas på baksidan två tillsatser af senare
hand. Det är tvenne likalydande trohetseder, den öfre af abboten
Rainard till Wilhelm, som blef ärkebiskop i Sens 1168 efter Hugo
och dog 1176; den nedre af följande lydelse: »Ego Emelina, humi-
lis abbatissa beatemariede pomereto, debitam subiedionem etobedientiam
sande matri senonensi ecclesiae et tibi, Hugo pater, tuisque suc-
cessoribus ore promitto et manu confirmo.» »Jag Emelina, ringa
abbedissa för den saliga Marias kloster i la Pommeraie, lofvar den
heliga modern, kyrkan i Sens, och dig, fader Hugo, och dina efterträ-
dare skyldig underkastelse och lydnad; det lofvar jag med min mun
och bekräftar med min hand. » Denna lydnadsed gäller sålunda just
den ärkebiskop Hugues de Toucy, under hvilken Stefans vigning
ägde ram. De inskrifna ederna bevisa, att sakramentariet då befann
sig i domkyrkans ägo och intog.en förnämlig plats bland dess rituella
böcker. Såsom vi nedan skola finna, har en senare hand i formu-
läret för biskopsvigning tillfogat satser, som uttalades vid öfver-
lämnandet af kräklan och ringen med uttrycklig befallning att råda
öfver Guds menighet i Sens och bevara Herrens brud därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
