Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den modärna samhällsomdaningen - 6. Lönarbetarens förändrade ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna komma några klasser af mer eller mindre
yrkes-skickliga fullvuxna arbetare och därefter en klass af fullvuxna
manliga grofarbetare. Sedan hafva vi att göra med några
olika skicklighets- och lönklasser bland kvinnorna samt
slutligen de halfvuxna manliga och kvinnliga arbetarnes
och barnens lönklasser. Jämförde vi de olika klasserna af
arbetslöner med hvarandra och iakttoge vi deras förändringar
under de sista fem eller åtta årtiondena, skulle vi få rikt
tillfälle till reflexioner öfver det modärna samhällets
utomordentligt invecklade och starkt föränderliga byggnad. Å
andra sidan skulle också några universella drag i
utvecklingen klart framträda och gifva bilden en viss enhetlighet.
I möjligast få ord sammanfattade skulle fabrikssystemets
universella värkningar på arbetarbefolkningens ekonomiska
och sociala läge kunna sägas vara följande. Genom att
göra handtvärksmässig produktion ekonomiskt ohållbar och
i dess ställe sätta den fabriksmässiga, har det nya systemet
på vissa produktionsområden fullständigt omöjliggjort för
den enskilde kroppsarbetaren att själf äga de viktigaste
tekniska produktionsmedlen och har sålunda icke lämnat
honom annat val än att hyra ut sin arbetskraft åt
fabriksherren. Industriens storkommersiella organisation har värkat
på samma sätt. Detta innebär emellertid en ofantlig
ekonomisk olikställighet mellan kontrahenterna uti
arbetsaftalet. Om detta slutes mellan en enskild fabriksarbetare
och en enskild fabrikant, har denne senare i regel makt
att egenmäktigt föreskrifva lönevillkor och
arbetsförhållanden; ty en bland sina många arbetare umbär han lätt
för tillräckligt lång tid, att denne af bristen på
existensmedel skall tvingas till hvarje eftergift. Som skydd mot
denna öfvermakt behöfver arbetaren dels
fackföreningsväsendet, dels arbetarskyddslagstiftningen. Bådas
hufvuduppgift är att skydda vissa minima af lefnadsstandards
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
