Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 3. Statens allmänna psykiska nödvändighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig fri från allt tvång eller ens från allt fysiskt tvång.
Detta behöfver dock icke bevisa, att människorna hafva
en allmän, djupt grundad åstundan efter det speciella
fysiska tvång, som staten pålägger. Ännu mindre bevisar
det, att statstvånget är ur mänsklighetens högsta
förädlingssynpunkter önskligt. Man behöfver icke vara absolut
antitvångsfanatiker, för att vara anarkist i ordets speciella
mening af förnekare af statens berättigande — ty staten
är ej tvång och härskaremakt i allmänhet, utan i en
alldeles särskild bemärkelse.
Vi måste dessutom skilja mellan dem, som bestrida
berättigandet af hvarje form af statlig samhällsorganisation,
och dem som i likhet med socialdemokraterna visserligen
radikalt förkasta den af staten för närvarande upprätthållna
rättsordningen, men samtidigt eftersträfva en ny
samhällsordning, som, i likhet med den nu existerande, behöfde
upprätthållas genom statlig organisation och tvångsmakt.
Den nu existerande staten är ej staten öfver hufvud, utan
en helt egendomlig utvecklingsform bland de många, som
varit och komma, och kan därför ha dödsfiender bland
andra än anarkister.
Den typiske modärne anarkisten förenar
socialdemokratens tro på möjligheten af en bättre samhällsordning
med tron, att det nya samhället icke blott kan utan
måste fullständigt undvara allt stöd i tvångsmakt — ty
denna betraktar han som det sociala onda, uti hvilket
alla andra sociala missförhållanden hafva sina rötter.
Anarkister kunna sinsemellan hafva helt afvikande
samhällsidealer, men de äro icke med nödvändighet
samhällsförnekare eller fiender till organiseradt samhällslif, utan
blott till tvångsorganisering af samhällslifvet. De tro, att
människornas behof och förmåga af frivillig social
organisation äro så beskaffade, att de gifva upphof till all den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
