Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 5. Staten en etisk nödvändighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— d. v. s. en teori om och en tillämpning af regler
beträffande de organisationsmedlemmarnas handlingar, som
af organisationens centraliserade fysiska makt å ena sidan
skola skyddas och å andra sidan bestraffas. De på detta
sätt skyddade handlingarna kalla vi »rättigheter»; de
bestraffade kalla vi »brott».
Genom rättsordningen eller »rätten» blir visserligen
den oreglerade fysiska kampen mellan individer och
intressegrupper afskaffad, men kampen själf fortfar i sin
reglerande form, och de bakom densamma liggande
intresseomsättningarna och maktolikheterna individer och
samhällsklasser emellan finnas och värka alltjämt. Rätten är
därför med nödvändighet ett uttryck för de faktiska
maktförhållandena inom samhället. Handlingar, som äro »brott»
för vanmäktiga samhällsklasser, kunna vara »rättigheter»
för de mäktiga samhällsklasserna. Detta behöfver dock
icke hindra, att de vanmäktiga klasserna kunna ha det
bättre under herraväldet af en sådan ensidig klassrätt än
utan densamma. Om, t. ex., enda alternativet vore en
fri kamp mot de mäktiga, ginge det dem måhända ännu
sämre.
Om än så tryckande för vissa samhällsklasser, är en
rättsordning berättigad, då de psykiska och fysiska
förhållandena inom befolkningen äro sådana, att de förtryckta
eljes med nödvändighet skulle befinna sig i ett ännu värre
läge. Missförhållandets egentliga grund är under sådana
omständigheter ofta att söka snarare i de förtrycktas
absolut otillräckliga sociala förnuftsutveckling än i de
härskandes brutalitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
