Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 5. Staten en etisk nödvändighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle vi kalla en rättsordning för »rättvis», blott
därför att dess regler tillämpas med opartiskhet och utan
godtycke, vore ju hvarje rättsordning, i hvilken praktiken
värkligen är en tillämpning af teorien, rättvis. Det är i
själfva värket här fråga om domarens »rättvisa», d. v. s.
opartiskhet, duglighet och plikttrohet, och icke om
rättvisan i rättsordningens innehåll. Detta kan kallas rättvist
blott i den mån det är ett uttryck för det sig steg för
steg utvecklande sociala förnuftet — d. v. s. ett uttryck
för de förändringar i människornas sociala tänkande,
känslolif och viljande, som öka deras lämplighet för organiseradt
samhällslif utan tvångsmakt. Rättvist afgjord är en social
intressekonflikt, då den lösts ur det högre sociala
förnuftets synpunkter och därför skulle likmässigt
tillfredsställa de tvistande parterna, om de förmådde höja sig till
dessa synpunkter. Det högre sociala förnuftet är intet
annat än människans mognande etiska natur 1), hennes
viljas tilltagande sedlighet eller inriktning på mål, som,
huru individuella de än må vara, städse sammanfalla med
det allmänna bästa.
Rättsordningen måste icke blott vara ändamålsenlig,
i det den värkligen lyckas undantränga den godtyckliga,
enskilda våldsutöfningen och sätta det centraliserade,
reglerade tvånget i stället. Den måste också uppvisa
omisskänneliga drag af rättvisa, högre socialt förnuft eller social
idealitet. Att en rättsordning saknade drag af rättvisa,
skulle innebära, att den saknade allt sammanhang med
människans fortskridande sociala och sedliga utveckling,
att den icke tjänade något högre, allmänmänskligt
ändamål, utan till äfventyrs blott vore en skyddsinrättning för
vissa maktägande och deras ekonomiska och andra pri-
1) Detta påstående söker jag förtydliga och bevisa i en annan
uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
