Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 5. Staten en etisk nödvändighet - 6. Statens ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla enskilda, hvilken utgör det närmaste målet för den
etiska utvecklingen. Ju längre denna utveckling fortskrider
inom ett gifvet folk, desto mer begränsad blir
nödvändigheten för statstvånget såsom medel för kollektivviljans
uppkomst och herravälde. Staten får i värkligheten, om ock
ej till formen, mer och mer karaktären af en ofantligt
invecklad och betydelsefull frivillig centralorganisation för
skydd och befordran af nationens och mänsklighetens
gemensamma högsta utvecklingsintressen. Att den
enskilde frivilligt ägnar sitt lif åt dessa, det är det etiska
framsteget, framsteget till högre socialt förnuft. Detta
framsteg kan finnas äfven där statstvångets yttre form
ännu bibehålles.
6.
Statens ändamål.
Statens yttersta ändamål är att skydda och befordra
en sådan själsutveckling hos de enskilde, att dessa, om
utvecklingen far fortskrida ostördt länge nog, slutligen utan
yttre reglering och tvång kunna lefva det samhällslif,
som på samma gång är ett medel för och innebär
fortsatt stigande själsutveckling. All statsvärksamhets slutliga
mål och absolut oförryckbara riktpunkt är den sig själf
regerande, den frivilligt för det högsta allmänna bästa
värkande individen — människan, som ej i yttre måtto
behöfver staten, alldenstund hon i sin själs byggnad till
fullo och definitivt besitter, hvad staten åsyftar.
Statens närmaste ändamål däremot är att, så vidt
det är möjligt genom samvärkan af fysiskt tvång och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
