Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 7. Staten som kulturens skyddare och främjare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personliga egenskaper. Detta kräfver redan vår tids
outvecklade sociala förnuft. Framtidens högre sociala
förnuft skall fordra, att skyddet för privat sakegendom
reduceras till att gälla en starkt begränsad egendom, men
att däremot skyddet för personegendom utvidgas till den
grad, att alla barn med lika goda kropps- och själsanlag
skola hafva samma möjligheter att utbilda dessa och att
tillgodogöra dem såsom mogna medborgare. Framtidens
statliga egendomsskydd skall riktas omedelbart på nationens
enda värkligt värdefulla egendom — dess egendom i
människomaterial och i mognande mänskliga formögenheter.
Här gäller det en af statens högsta uppgifter.
Redan då vi taga i betraktande statens repressiva
och preventiva skyddsvärksamhet, kunna vi icke förbise,
att statens ändamål måste fattas evolutionistiskt — d. v. s.
i öfverensstämmelse med grundåskådningen, att statens
yttersta ändamål är att tjäna den sociala
förnuftsutvecklingen. Om möjligt ännu påtagligare blir detta, då vi
vända blicken till statens kulturfrämjande värksamhet
— hvilken i själfva värket ofta på det intimaste är
förknippad med den förra 1.
Statens skydds- och maktvärksamhet framstår
omedelbart som en obestridlig nödvändighet, om man medger,
att det är ett nationalsamhälles berättigade intresse att
försvara sitt territorium och sin politiska Oafhängighet
1) Jmfr Adolph Wagner, Grundlegung der politischen Ökonomie, 3:dje
uppl., Leipzig 1893, §§ 354 — 383. Jag har sökt att i det följande
kritiskt tillgodogöra det värdefullaste af Wagners utmärkta analys, dock
utan att låta hindra mig från att gå mina egna vägar så väl i hvarje
enskildhet som i argumentets allmänna anläggning. Det har lika litet
varit min afsikt att ge en framställning af Wagners som af Jellineks
teorier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
