Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 7. Staten som kulturens skyddare och främjare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt att hindra och undertrycka oreglerad tvångs- och
våldsutöfning samt viss skadlig påvärkan medborgare
emellan. Erkänner man dessutom det berättigade däri,
att ett nationalsamhälle under vissa förhållanden med våld
tillägnar sig ett annat samhälles territorium, så har
maktvärksamheten fått ytterligare ett argument på sin sida.
Med statens kulturfrämjande värksamhet förhåller det
sig icke annorlunda. Dess obestridliga nödvändighet är
gifven, så snart man inser, att ändamålen med statens
skyddsvärksamhet icke kunna uppnås, utan att denna
kompletteras genom en positiv, kulturfrämjande
värksamhet. Vi iakttaga att denna senare blott är ett annat
medel i samhällets kamp för sin kulturella tillvaro och
utveckling samt att den är grundad på erfarenheter om
statens lämplighet och öfverlägsenhet som organ för vissa
sociala lifsyttringar. I statens kulturfrämjande
värksamhet är det fråga om sociala värk, som samhällets
själfbevarelseintresse föreskrifver och som erfarenheten visat
kunna effektivast utföras af staten — i monopol eller i
konkurrens med enskild företagsamhet.
Hvad som ytterst afgör, huruvida staten skall, i
monopol eller konkurrens, åtaga sig en viss kulturfrämjande
värksamhet, är intet annat än den ständigt fortskridande
utvecklingen af medborgarnes sociala behofver och
förmåga att genom organiserad samvärkan tillfredsställa dessa
samt omvandlingen i demokratisk riktning af statens egen
organisation. I vissa skeden af kulturens historia äro
behof och förmåga af samvärkan i stor skala knappt
förhanden, och staten är ännu i vardande eller påvärkas
ännu alls ej af samhällets bredare lager. Om ett sådant
utvecklingsstadium gäller med nödvändighet, att statens
kulturfrämjande värksamhet måste vara snäft begränsad.
Det utmärkande för den modärna samhällsutvecklingen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
