Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 8. Staten och den förestående rättsomhvälfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— nämligen rättens, förvaltningens, diplomatiens och
militarismens. Statens hela makt- och skyddsvärksamhet
måste skötas på ett kulturfrämjande sätt genom att
ständigt reformeras i öfverensstämmelse med den allmänna
social- och kulturutvecklingen.
En stat med massor af absolut föråldrade, alldeles
otidsenliga lagar om personskyddet, egendomsrättigheterna,
egendomsskyddet, kontraktförhållandena,
äktenskapsordningen, arfsföljden, processordningen, den politiska och
kommunala valrätten, finanshushållningen (särskildt
beskattningen), förvaltningens organisation, krigsmaktens
organisation och användning inom och utom landet, diplomatiens
organisation och ledning o. s. v. — en stat med en sådan,
snarare i antikvitetshänseende än ur det sociala förnuftets
synpunkter »vördnadsvärd» lag och författning har på ett
ytterst kännbart, kanske ödesdigert sätt försummat sin
första och närmaste plikt som kulturfrämjare, sin plikt att
befordra det rättsliga och politiska kulturframsteget.
Att staten på ett i ögonfallande sätt försummar denna
sin plikt mot sig själf, mot samhället och mänskligheten
hör dock till den politiska historiens allra vanligaste
skådespel. Rättelse har ju ofta måst komma genom
revolutionsförsök eller fullt genomförda revolutioner
nedifrån samhällets breda, rättsligt misshandlade och politiskt
vanlottade lager. Möjligheten till en sådan samhällsfarlig
konservatism hos staten måste alltid förefinnas, där
samhället är ett klass-samhälle stadt i utveckling mot mer
demokratiska former. De samhällsklasser, som hålla på
att öfverflödiggöras af utvecklingen, få ett starkt intresse
att bibehålla lag och författning uti deras gamla gestalt.
Är det sociala förnuftet ännu så omoget, att ett dylikt
klassintresse uppfattas som det högsta allmänna
samhällsintresset, såsom höjden af »samhällsbevarande» och »foster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
