Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 8. Staten och den förestående rättsomhvälfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATEN, SAMHÄLLET OCH KULTUREN 46
Erfarenheten ger oss icke minsta rätt att betvifla, att
de egendomslösa kroppsarbetande klasserna skulle
tålmodigt medvärka i en långsam fredlig omhvälfning af
rättsordningen, blott det i tid blefve fullt klart, att
reformerna vore tillräckligt djupgående för att slutligen
upphäfva privategendomens privilegierade ställning och i stället
grunda ekonomi- och samhällsordning på de personliga
krafternas högsta möjliga tillgodogörande inom hela
befolkningen. Redan lagstiftningens första afgörande steg i
riktning mot några af de oundvikliga rättsomhvälfningarna
skulle värksammare skydda samhällsfreden än några
tänkbara undertryckningsåtgärder mot socialdemokrater och
anarkister. Främst bland dessa reformer torde kunna
nämnas: en beskattning och finanshushållning i öfrigt, som
ej längre gynnade de ekonomiskt starka på de ekonomiskt
svagas bekostnad, samt en jord- och arfslagstiftning, som
otvetydigt hade till mål att göra nationen till öfverägare
af nationalterritoriet och till öfversta arftagare samt redan
i denna stund inskränkte all privategendom i oförtjänt
jordvärdetillväxt och på ett för samhället gagnande sätt
begränsade rätten att lämna och mottaga arf af godtyckligt
omfång och inom hvilka skyldskapsgrader som hälst.
Erfarenheten ger oss emellertid, dess värre, näppeligen
anledning att tro, att de samhällsklasser, för hvilka den
nuvarande finanshushållningen samt egendoms- och
arfsrätten och öfriga rättsordningar förljufva tillvaron,
någonsin enbart på den fria öfvertygelsens väg skola kunna
komma ut ur illusionen om sin nuvarande rätt såsom den
högsta möjliga rätten. För dem ter sig försvararen af
vår jordegendoms- och arfsrätt, straffrätt, kontrakträtt,
statsrätt, finansrätt o. s. v. såsom den sanne försvararen
af stat, samhälle, religion, moral, kultur, ja, af allt som
öfverhufvud är värdt att kallas mänskligt hos människan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
