Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 9. Staten och medborgarnes solidariska kulturintressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raliska urartning ofelbart sänker hela den ifrågavarande
samhällsklassens kulturnivå på ett ödesdigert sätt.
Hvad barnen och de unga beträffar, kan ett
värksamt statsskydd för deras fysiska och andliga kultur
omöjligt stanna vid blotta hindrandet af skadliga
inflytelser. Om det erkännes, att samhället icke utan att
skada sig själft kan låta den oreglerade ekonomiska
konkurrensen sänka de uppväxande arbetaregenerationernas
kulturnivå under ett visst mått, så är därmed gifvet, att
samhället ur kultursolidaritetens synpunkter måste
bestämma, hvad som skall betraktas såsom den fysiska och
andliga kulturens lägsta tillåtliga nivå inom landet. Ett
framåtskridande samhälle måste härvid främja
kulturframsteget — d. v. s. icke inskränka sig till att skydda ett
minimum af sundhet, kraft och duglighet, utan måste
ingripa för att så vidt möjligt höja sundhetstillståndet samt
mer och mer utbilda de fysiska och moraliska krafterna
inom folket.
Genom statlig tvångsuppfostran tillgodoses ett
solidariskt kulturintresse, så till vida som skoltvång visar sig
vara af nöden för att tillförsäkra samhället ett visst
minimum af fysisk och andlig kultur hos äfven den fattigaste
och minst begåfvade medborgaren. Denna
tvångsuppfostran borde fortgå till en så sen ålder och borde göras
så omfattande och fackmässig, som erfarenheten visar
vara af nöden, för att samhället, dess materiella och
andliga resurser tagna i betraktande, skall erhålla den basta
möjliga rekrytering af sina olika funktionärsklasser.
Yrkesvalet skulle vara fritt, i öfverensstämmelse med de olika
individuella anlagen, men det skulle icke stå någon
ungman eller kvinna fritt att börja sin bana som
själfförsörjande, i arbetsmarknaden konkurrerande individ, utan
att på något område äga en fackbildning, som höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
