Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 10. Staten och det högre kulturlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammas stegring, det är den individuella frihet, hvari vi
äro solidariskt intresserade och som vi måste fordra att
staten, så vidt nödigt, skyddar och befordrar. Gränserna
för statens förmåga att främja personlighetsutvecklingen
äro äfven gränserna för statens förmåga att främja
medborgarnes solidariska kulturintressen. Den frihet, som
staten icke kan förgripa sig på, utan att förlora sitt
berättigande, är den för en allmän, stigande
personlighetsutveckling oumbärliga individuella tanke- och
handlingsfriheten.
Personlighetsutvecklingens riktning är oförutsebar och
innebär med nödvändighet, att känslor, uppfattningar och
sträfvanden, som länge gällt såsom de högsta samt bildat
grundvalarna för statliga inrättningar och värksamheter,
blifva bekämpade och slutligen ersatta af andra, som
kräfva andra statsinstitutioner. Statens organisation och
värksamhet måste bestämmas af personlighetsutvecklingen
inom nationen, måste vara ett värktyg för denna. Detta
gäller statens makt- och rättsfunktioner så väl som dess
högre kulturvärksamhet. Om statens maktutöfning blir
en fara för den frihet, som behöfs för
personlighetsutvecklingens normala fortgång inom nationen, bevisar det
antingen att statsformen är föråldrad eller att nationen
saknar den nödiga inre kraften till en fortsatt högre
kulturutveckling. Där denna kraft finns, blir staten slutligen
ombildad samt arten och omfattningen af dess
värksamhet bestämd med hänsyn till den individuella frihet, som
är ett solidariskt kulturintresse. Kultursolidariteten inom
nationen är den rätta garantien för, att statstvånget icke
utsträckes längre, än som är förenligt med den
individuella frihet, utan hvilken det icke funnes något socialt
och kulturellt framsteg och någon utveckling af staten
själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
