Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Socialpolitikens förutsättningar och uppgifter - 5. Riktningarna inom socialpolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39 RIKTNINGARNA INOM SOCIALPOLITIKEN
förknippade med bibehållandet af några af samtidens
mest djupgående sociala missförhållanden.
En annan art af socialpolitisk konservatism kallar
sig »ny» eller »ung» i motsättning till den förutnämda,
»gamla», och framhåller starkt sitt reformintresse. Det
konservativa draget i detta förklaras vanligen bestå däri,
att reformifvern är strängt underordnad intresset för den
historiska kontinuiteten i den sociala utvecklingen — d. v. s.
underordnad den af nationell egenart och af pietet mot
traditionerna och de äldre institutionerna betingade
historiska kontinuiteten. Så länge denna konservatism
inskränker sig till att betona sitt intresse för kontinuiteten och
sin pietet för det traditionella och af gammalt bestående,
står den ännu helt och hållet utanför det socialpolitiska
diskussionsfältet. På detta kommer man in först genom
att angifva, hvad man vill konservera i »kontinuitetens»
och »pietetens» intresse, eller, med andra ord, genom
att förklara hvilka sociala idealer man i själfva värket
menar, då man använder de tvänne nämda termerna.
I sig äro dessa termer totalt blottställda på
specifikt socialpolitiskt innehåll. Kontinuitetsintresse och en
stark pietet gentemot traditionen och äldre sociala former
finna vi bland socialister och liberala lika väl som bland
konservativa.
På liknande sätt förhåller det sig med spörsmålet
om den nationella egenartens konserverande. Här kan
konservatismen komma i konflikt med krafvet på den
nödvändiga vidare utvecklingen af just nationella åskådningar
och institutioner. Det visar sig nämligen ofta, att de
sociala förhållanden, som »nationalisten» vill konservera
till hvarje pris, emedan de af honom anses vara vitalt
nationella, i själfva värket till sitt historiska ursprung och
kulturella väsen icke i ringaste mån äro mer nationella eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
