Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den socialpolitiska principen för beskattningen - 3. Den socialpolitiska principen för finanshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6g DEN SOCIALPOLITISKA PRINCIPEN FÖR FINANSHUSHÅLLN.
Af annan art äro visserligen de öfriga förenklande
förutsättningarna. De äro åtminstone tänkbara. Hit höra
antagandet om alla samhällsnyttiga och kulturbringande
personliga anlags likmässiga utveckling genom uppfostran
och praktik samt antagandet om lika personlig duglighets
lika utrustning med materiella produktionsmedel och sociala
värksamhetstillfällen och, slutligen, antagandet om allmän
politisk, rättslig och social likställighet i öfrigt. Men
faktum är, att icke heller dessa förenklande förutsättningar
äro värklighet i något enda modärnt nationalsamhälle.
Vi kunna blott genom social reform komma fram
till en sådan tänkbar förenkling och idealisering af
samhällsordningen. Skattepolitiken måste själf vara
ett medel för denna sociala reform. Vi måste finna
en politisk princip, som på samma gång är en
beskattningsprincip och en social reformprincip af gifven art.
* *
Den genom en allmän skatt framkallade minskningen
af enskild egendom träffar ett samhälle, som uppvisar
icke blott den oundvikliga naturliga olikheten och
oumbärliga, gagneliga sociala olikställigheten mellan
medborgarne, utan dessutom en umbärlig, socialt och kulturellt
skadlig ekonomisk och annan olikställighet. Däraf att
staten öfver hufvud befattar sig med socialpolitik och
principiellt erkänner dennas nödvändighet följer då, att
beskattningen måste inrättas enligt socialpolitiska
principer. *)
––––––– *,
*) Ehuru jag sökt draga fördel af Adolph Wagners banbrytande
undersökningar, har jag icke kunnat följa honom i hans hithörande
deduk-tioner, som synas mig delvis något ensidiga. Jmfr hans Grundlegung,
I, § 287—290 samt Finanzwissenschaft, II, § 82 och på talrika andra
Ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
