Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den socialpolitiska principen för beskattningen - 8. Den socialpolitiska finansreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107 DEN SOCIALPOLITISKA FINANSREFORMNN
Vår nedärfda, af liberalismen i extremt
individualistisk riktning utbildade egendomsordning tillerkänner
produktionsresultatet åt den enskilde såsom hans absoluta
privategendom att använda eller icke använda efter behag,
likgiltigt hvilken form denna egendom slutligen antar —
således vare sig den består i pänningar, i
konsumtionsartiklar, i tekniska produktionsmedel, t. ex. järnvägar,
elektricitetsvärk, fabriker, eller i åkerjord, skogar,
vattenfall, grufvor eller i stadstomter o. s. v. Denna
individualistiska egendomsrätt blir mer och mer förnuftsvidrig
i följd af samhällets tilltagande betydelse som
medprodu-cent, och den blir allt mera samhällsfarlig, i följd af att
hela samhällets ekonomiska välfärd mer och mer blir
beroende på en socialt riktig användning af vissa former
af produktivegendom — särskildt jord och naturtillgångar
samt kommunikationsmedel och dylikt.
Ju större enskilda förmögenheter som kunna hopas,
desto större blir sannolikheten, att den nationalekonomiska
användningen af ofantliga massor af jord- och
kapitalegendom bestämmes af ett fåtal enskilda personer, som
icke taga hänsyn till annat än möjligheterna att
ytterligare stegra sina inkomster. Detta privata vinstintresse
skall nödvändigtvis drifva de stora inkomsttagarne att i
sin ägo samla särskildt de former af produktivegendom,
som för närvarande och för framtiden lofva största
afkastningen — nämligen just jord, naturtillgångar,
nationella kommunikationsmedel o. s. v.
Med befolkningens tillväxt i städerna och i hela
landet och med jordbrukets, bärgs- och skogsbrukets,
industriens och handelns tilltagande utveckling måste de
af naturen gifna, icke förmerbara nationella
produktionsmedlen — utrymmet samt naturkrafter och naturföremål
— stadigt stiga i pris på ett sätt som motsvarar deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
