Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Arbetsaftalets frihet - 3. Aftalsfriheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSAFTALETS FRIHET
54
värön af tvånget att handla annorlunda än så, som man
anser vara sitt ekonomiska intresse att handla?
Den modärna stordriftens företagsledare kunna lika
litet vara konsekventa anhängare af den fria konkurrensen
och kontraktindividualismen, som deras lönarbetare kunna
vara konsekventa motståndare till dessa institutioner. Detta
hindrar dock icke, att de båda parterna kunna hafva
starkt afvikande uppfattning just om arbetsaftales frihet
från eller underkastelse under yttre reglering — nämligen
i följd af att den modärna företagsorganisationen
framkallar en så ytterligt ojämn ekonomisk maktfördelning
mellan den enskilde arbetaren och den enskilde
arbetsgifvaren.
Stordriftens kroppsarbetare hafva genom den
ekonomiska utvecklingen blifvit typiska representanter för
»näringskollektivismens» och socialismens
socialprin-ciper — hvilka, äfven de, äro ekonomiska frihetsprinciper,
men i organisationens tecken, i stället för i den
oreglerade konkurrensens.
Den modärne lönarbetaren kommer efter lång och
bitter erfarenhet slutligen till insikt om, att han såsom
isolerad kontrahent i arbetsaftalet nästan alldeles saknar
makt att tillvarataga sina ekonomiska intressen. Hans
uppfattning af dessa och hans vilja att handla enligt
denna uppfattning blifva totalt betydelselösa, när
arbetsgifvarens ekonomiska öfvermakt är sådan, att arbetaren
måste i oförändradt skick antaga de erbjudna villkoren
eller gå utan syssla och inkomst, d. v. s. svälta ihjäl.
Arbetaren finner, att han, ehuru rättsligt fri att handla
enligt godtfinnande, faktiskt måste nöja sig med, hvad
en annan person, arbetsgifvaren, enligt sitt godtfinnande
bestämmer för honom — ty hungersnöd och hungersdöd
äro inga »praktiska» alternativer. Då saken förhåller sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
