Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Problemet om lifvets mål och medel - 2. Den sociala dogmbundenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5
DEN SOCIALA DOGMBUNDENHETEN
värkar hämmande, bindande i stället för stödjande,
främjande på folkets själslif.
Det oafvisliga behofvet af en fast ordning för
samhällslifvet står människan dyrt. Samhällsordningens
fasthet har alltid bestått däri, att den binder människorna
utan hänsyn till deras olika personliga kraf på
bundenhet, samt däri att den binder senare släktled vid
institutioner, som tidigare släktled skapat. Då människolifvets
utvecklingsmening är personligheternas stigande
differentiering och de senare släktledens själsliga uppstigande
öfver de tidigare, blir samhällsordningen, den sociala
bundenheten, med nödvändighet ett ondt på samma gång
som ett godt. En fanatisk, konservativ tillbedjan af en
gifven samhällsordning är en lika ohelig kult som dyrkan
af våra tidigare förfäders gudar.
Den historiskt gifna samhällsordningen är den
farligaste af alla afgudar, ty i dess sköte gömmer sig mer
af släktets ursprungliga djuriskhet än uti något annat
arfvegods, hvars rätta förvaltande, dit också
öfvervinnandets konst hör, är den nu lefvande generationens
uppgift. Det finnes knappast något steg tillbaka i
mänsklighetsutvecklingen, hur fantastiskt rysligt det än må
förefalla den normalt själsodlade nutidsmänniskan,
hvilket icke kunde motiveras såsom en pietet mot något
halfförgätet drag, någon halfdöd bokstaf i den ännu
gällande samhällsordningen.
Den som förnekar detta, glömmer att
samhällsutvecklingen haft en lika rå begynnelse och ett lika blodigt
förlopp som t. ex. religionsutvecklingen, samt förgäter
att alla fundamentala samhällslagar, rättsinstitutioner och
statstransaktioner hittills velat vara »evigt» eller gälla
»evärdligen». Hvad man ännu oftare förbiser, är att
vissa yttringar af social konservatism äro intet annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
