Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kampen för välståndet - 1. Armodet och den lindrigare fattigdomen - 2. Vanan vid fattigdomen och missnöjet med fattigdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN FÖR VÄLSTÅNDEf
118
denna utvecklings ständigt växande kraf på sina
materiella och sociala medel. Vi måste för hvarje
samhällsklass fordra sådana ekonomiska och sociala
förhållanden, att den kan icke blott kvarhålla utan äfven
stegra sin ekonomiska duglighet och förbättra sin
hushållning samt höja sin sociala ställning, d. v. s. stegra
sitt allmänna värde inom samhällslifvet.
2.
Vanan vid fattigdomen och missnöjet med fattigdomen.
Det är ju en allmänt erkänd sanning, att vanan är
en fiende till eftertanken, kritiken, fördomsfriheten och
framsteget. Då vi blifvit vana vid något, ha vi i regel
upphört att befatta oss med möjligheten, att saken kunde
vara annorlunda än den nu en gång är. Vi acceptera
den såsom något »naturligt», något som hör till den
stora, en gång gifna världsordningen och som därför
i grunden hvarken kan eller bör vara annorlunda.
Vanan värkar på olika sätt: goda och dåliga.
Vanan är kraftbesparande. Men den är också kraftdödande.
Vanan sätter oss i stånd att tänka, handla, lefva med
minsta möjliga ansträngning och kraftförlust. Samtidigt
fasthåller den oss vid ett visst tänkesätt, handlingssätt
eller lefnadssätt och hämmar vår själsliga växtkraft, som
just skulle visa sig däruti, att vi utveckla nya tänkesätt
och metoder att handla och lefva.
Vi kunna skilja mellan individuella och sociala
vanor. De förra höra till individens enskilda lif och öfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
