Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kampen för välståndet - 2. Vanan vid fattigdomen och missnöjet med fattigdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U9
VANAN VID FATTIGDOMEN
blott ringa inflytande på hans medmänniskor. De sociala
vanorna däremot äro just individens vanor i förhållandet
till, i växelvärkningen med sina medmänniskor och äro
därför af största betydelse för dessa senare. De enskildes
vanor i samhällslifvet sätta sin prägel på detta — i godt
och ondt.
Den sociala vanan är vanan vid gifna
samhällsförhållanden — d. v. s. vanan att lefva i dessa och att
betrakta dem som riktiga eller oundvikliga. Den sociala
vanan gör oss kritiklösa gentemot de bestående
förhållandena i samhället. Den gör oss konservativa af
tröghet eller konservativa af blind tro på de bestående
sociala förhållandenas förträfflighet eller orubblighet. En
sådan social vana är ofta en samhällsfördärflig och
lifsfientlig makt. Ett folk, hvars lif är vanebundet och
samladt omkring intresset att bevara det bestående, att
blott skydda den hittills uppnådda kulturen, är ett folk
som stannat i sin själsliga växt. Där det icke finnes
någon längtan efter ett fundamentalt bättre samhälle,
någon trängtan efter ett högre, ett stegradt själslif för
hela befolkningen, där finnes icke heller någon god
samhällsordning eller någon sund och stark allmän kultur.
En af de fördärfligaste bland våra samhällsvanor
är vanan vid fattigdomen. Det är en lifsfientlig vana,
ty fattigdom är lifsförödelse, lifssänkning och lifshämning.
Vanan vid fattigdomen uppvisar tvänne former. Den
består dels i de fattiga samhällsklassernas vana att lefva
i fattigdom och dels i de bättre ställda
samhällsklassernas vana att lefva samhällslif med fattiga samt att så
vidt möjligt lefva, som fattigdom ej funnes inom
samhället.
De fattigas vana vid fattigdomen visar sig i
frånvaron af högre lefnadsbehofver och högre själfkänsla, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
