Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kampen för välståndet - 4. Välståndspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MaMPEN FÖR VÄLSTÅNDET
lêö
lika värksamhet och inkomst, utan, tvärtom, all den
olikhet, hvartill olikheter i anlag och krafter kunna gifva
upphof.
Arbetet måste alltid uppdelas i uppfinnande,
företagande, planläggande och organiserande arbete å ena
sidan och utförande, tjänande arbete å den andra sidan,
och inom bägge arterna af arbete måste städse finnas
vidt afvikande kvalitetsgrader. Tillvaron af högre och
lägre arbetsfack inom samhället är en nödvändig följd
af de enskildes afvikande begåfning och af
arbetsdelningens omätliga fördelar för alla gemensamt. Att de
i viss riktning mest begåfvade planlägga och organisera
och att andra utföra arbete, det är intet annat än
till-lämpning af grundsatserna om de personliga anlagens
rätta bruk och arbetets rätta delning.
Ett följdriktigt genomfördt system af social
öfver-och underordning måste finnas, men uteslutande såsom
uttryck för en arbets- och funktionsdelning, som
följdriktigt är grundad på principen om alla personliga
anlags högsta möjliga utveckling och bästa möjliga
tillgodogörande för hela samhällets välstånd och kultur.
Otvifvelaktigt kunna, om samhällets ekonomiska
medel icke annorlunda tillstädja, vissa lägre former af
arbetsduglighet och personlig kultur upprätthållas på
mindre inkomster än de högre formerna. Hvarje
särskildt slag af personlig ekonomisk och kulturell
arbetsdier funktionsduglighet har i själfva värket sin särskilda
produktionskostnad. Det fordras inom de olika
grupperna af yrken eller fack vissa materiella och andliga
lefnadsförhållanden, som ej kunna sänkas, utan att den
speciella dugligheten sänkes, samt ej kunna förblifva
ouppnådda, utan att dugligheten för arbetet eller
ämbetet förblir ett ouppnådt ideal. Den rätta samhälls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
