Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stäkeholms slott och län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och begrofs följande år i Sturegrafven i Uppsala,
då hans vapen där nedlades. Hans enka Ebba
Lejonhufvud gifte 1618 om sig med grefve Clas
Horn och då kom grefveskapet under kronan
igen, ty Svante Sture efterlämnade endast en
dotter Anna g. m. Johan Oxenstjerna.
Under grefve Svantes tid kom i juni 1612
Gerdt Rantsow med en dansk styrka från Kalmar
uppåt svenska landet för att i Jönköping möta sin
konung, som på Sveriges västkust eröfrat Elfsborg
m. m. Rantsows tåg gick eröfrande och
plundrande först till Öland och så till Wimmerby. När
danskarne funno innevånarne här bortflydda och
staden öde sände de trupper till Westervik, att där
få lifsförnödenheter, men funno äfven denna stad
tom. Danskarne brände då staden och kyrkan
och besatte Stegeholm med 500 man, som där i
3 dar lefde “lusteligen“ med allehanda
våldsamheter under härjningar i orten. I en gammal
jordebok på Blekhem anmärkes från detta
olycksår t. ex. om Sqvagerfall och dess bebyggare:
“1 fattig änkia. Mannen slagen af fienden.
Boskapen slaktad af densamma.“ Och om
Gäddeglo: “Säden förtrampad af fienden. Folket
bortflydda“ o. s. v. Sivers säger i Westerviks
historia att stadens innevånare mestadels flydde till
Rödsle skog, där dess kyrkoherde Welam
Månsson af förskräckelse sjuknade och dog.
De källarruiner på Källarholmen i den lilla
sjön Maren vid n. v. hospitalet, som ännu finnas
kvar, anses som lämningar af de gömställen där
Westerviks innevånare under dessa olyckstider
fördolde sin bästa ägendom.
Rantsow och kon. Christian finge dock aldrig
mötas i Jönköping, ty då kungen kom dit var
Rantsow redan snöpligen från vår ort bortkörd.
Tjustboarne hade nämligen fått hjälp, dels
sjöledes af den tappre Peder Mikelsson Hammarskjöld,
dels från Östergötland.
Den förste Hammarskjöld och den andre
kung Gustaf voro då ett värn för vår ort och
vårt land. Ännu ha vi män och kung af samma
namn och ännu hoppas vi värn och hjälp af
deras fosterlandskärlek och samfäldta arbete.
Då kronan nu öfvertagit Stegeholm blef år
1626, enligt Tjusts domböcker, slottet med hus,
ladugård och 133/4 hemman ladugårdsgods i Lofta
socken med räntor och utskylder upplåtit åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
