Stegeholms slottsruin i ord och bild / 10 (1933) Author: Ada Rydström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stegeholms slottsruin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Portalen till Stegeholms slottsruin

Rimkrönikan berättar hur danskarna begagnade sig av
vedupplagen kring slottet, som de bredde ut runt kring dess murar,
varpå veden antändes. De gamla träbyggnaderna inom
slottsmurarna beskjötos med brandpilar och fyrbollar. Allt stod
snart i ljusan låga. Hövitsmannen blev, då han sökta bryta sig
ut, sårad och tillfångatagen, hans hustru och barn delade
besättningens och den ditflyktade ortsbefolkningens öde — att
kvävas av röken eller brännas upp. Hans lilla son, som med
fadern sökte fly, blev av danskarna genomborrad av hillebarder
och inkastad i lågorna.

Sedan slottet ödelagts kom turen till staden, som plundrades
och brändes på samma grymma sätt, trots den hjälp som sändes
från orten, då Nils Mattson i Hasselby kom från Lofta med
80 handfasta män till slottets och stadens undsättning. Nils
blev själv sårad och hans folk nedhuggna eller skingrade.[1]

Man kan ej undra på om det nya Västerviks innevånare blevo
förskräckta och modfällda av alla de olyckor, som i slag på slag
träffade dem och att de ångrade sin flyttning från Gamla
Västerviks mera undangömda läge. När Gustav Wasa kommit till
regeringen och ränsat landet från utländskt förtryck begärde
nya Västerviks borgare att få återflytta till sitt gamla hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>