Stegeholms slottsruin i ord och bild / 18 (1933) Author: Ada Rydström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stegeholms slottsruin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Parti av parken vid slottsruin

drottningens tacksamhet. Vid drottningens kröning red han vid
drottningens vagn och uppbar, även med de andra
generalerna, tronhimlen över majestätet. På Gustaf Adolfs staty i
Stockholm sattes Königsmarcks bild på piedestalen tillika med
Wrangels, Banérs och Torstenssons. Denne lysande
krigshjälte, som genomgått oändliga dödsfaror i olika fälttåg, dog
av kallbrand i en opererad vårta år 1663.

“Hans porträtt visar idealet av en härförare — en stolthet,
som tilldrager vänner, imponerar på underlydande,
förskräcker fienden. Utomordentlig kraft ligger i hans bild, såsom i
hans historia“.[1]

Königsmarck fick Stegeholms grevskap med underliggande
gods och lägenheter i 15 socknar, nämligen “gambla
Westervik, Lofta, Loftahammar, Gladhammar, Törneswalla, Hiortö,
Edh, Hallingsberg, Odenswij, Locknewij, Blackstadh,
Dalhemb, Tryserums, Uchna och Hannäs“ för sig och sina
manliga arvingar. Över Västerviks stad hade han samma
rättigheter som andra grevar hade över sina städer, dock så, att
staden var oförkränkt i sina privilegier. Han fick uppbära
konungens, kyrkotionde samt sakören och
häradshövdingerättigheter — dock så att han laglydige, menige man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>