Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenhjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brann derinne.“ Den gamla Damen såg
med en blick af det djupaste vemod ned
till stenhjertat, och i det hon något
nedböjde sig, föllo ett par stora
perlglänsande tårar på den röda stenen. Då
fattade den gamle Herrn hastigt hennes
hand. Hans ögon blixtrade i
ungdomslik eld; likasom ett med träd och
blommor rikt smyckadt herrligt land i
skimrande aftonrodnad, låg en längesedan
förgången tid full af kärlek och salighet i
hans glödande blickar. „Julie! —
Julie! och äfven Ni kunde så dödligt såra
detta arma hjerta.“ — Så ropade den
gamle Herrn med en af det
smärtsammaste vemod halfqväfd röst: „Icke mig,“
svarade den gamla Damen ganska vekt
och ömt, „icke mig bör Ni anklaga,
Maximilian! — Var det då icke Ert
stela oförsonliga sinne, Er drömlika tro
på aningar, på olycksförkunnande
visioner, som dref Er bort ifrån mig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
